Jag har inget att skriva. Är helt tom. Precis som lådan där drönarsamhället bodde. Det var ett av mina nya samhällen. Drottning saknades. De fick en ägg- och yngelram. De behagade inte dra upp en drottning men började puckla. Körde iväg med bina. Skakade av dem. Åkte hem. Åkte tillbaka till “brottsplatsen” lite senare. Inte fasen flög de “hem”. Jag skulle uppskatta om bina läste samma litteratur som jag och gärna lyssnade på samma kloka gubbs som jag gör.
Stackars små gullisar. Ligga där i gräset. Vad göra? Chrille sa åt mig att relaxa och att bina flyger hem. Vi åkte hem.
Åkte dit dagen efter. Näe. Och nu tänker jag inte berätta vad jag gjorde. Det kunde ju inte ligga där i gräset. Ju. Kanske berättar jag någon gång. Hihi.
I oktober fick vi svar på lite frågor från Länsstyrelsen bla angående vattenkvalitén i sjön. Svaret fick mig att glutta efter grodor hela våren.
Den 10:e april var en stor dag. Då fick vi syn på Grodan Boll. Visst är den svår att se. Inte bollen. Grodan!
Roligt! En gång är ingen gång, men en groda är en groda. Eller padda? Den ser paddig ut.
Och resultatet, kanske inte av denna där, men i alla fall, ja alltså det som jag vill komma till är:
Ja, så mår vår lilla sjö. Grodreproduktionsduglig. Så det så!
Tänk vilket leende “vattenkillen” på Länsstyrlesen ska få när han får se dem. Jag menar med tanke på hur jäddra glad han såg ut när han berättade typ att alla fiskarna i sjön kan dö (var det troligtvis till och med?), så lär detta mana fram ett groteskt pepesodentsmile. Åker de runt och kollar sådant förresten? Alltså om det finns grodyngel eller fisk i sjön. Fisk som inte vänt buken upp. Eller kanske gör de “bara” mätningar av olika ämnen? Vad vet jag?
Inte mycket. Och inte vet jag heller hur det går med Stabäckarnas önskemål om fiberanslutning. Googlar men hittar inte facit. Får de inte det, så får de ha det som vi har det. Avbrutna samtal, dyrt mobilt bredband och röda öron. Telia plockade ner vår lina för bra länge sedan.
Igår anlände några oparade drottningar som hamnade i apideor. Står mörkt och svalt i väntan på ljusare tider. På kvällen åkte vi och hämtade parade drottningar i Örebro. Det är från samme man vi köpte drottningar av året vi började med bin. Jag minns den första. Hon var vitduttad, hette Elisabeth I och var lika bra 2011, 2012, 2013 som 2014. Hon avslutade karriären med att bli satt ovan spärrgaller för att jobba vidare där, medan de där nere gjorde sig en ny drottning. Då deppade hon antingen ihop eller så tog äggen slut. Vem skulle inte bli ledsen av att bli placerad på vinden medans en ny alert tjej fick rumstrera om i huset?
Svarar man “jag” eller” inte jag” på den frågan?
Nä, det reder jag inte ut nu. Det snurrar sakta. Dags att sova. Ska kolla med Chrille först om han har tänkt sätta ett galler upp till vinden?
Oj, han sover. Lika bra. Är säker att han skulle titta väldigt konstigt på mig av frågan. 🙂 Ungefär som när han stannade bilen här utanför – ja, han var på väg att åka – och frågade: “Susanne vad gör du?” med lite orolig röst. Jo, det är ju så här att jag ser vädligt dåligt. Men på nära håll ser jag Zebra-bra. Fråga de som är med i honungsbedömningen. :-). Och jo, det var en svart fläck längst ner i ett sådan där vitt 80kg honungskärl. Vad gör man när man inte ser? Personligen gör jag det enda som kan lösa problemet. Trär kärlet över huvudet. In med armarna och i med hela kroppen och kör huvudet i bottnen. Tittar på den lilla svarta fläcken. Där och då stannade Chrille bilen undrande om galenskapen tagit mig.
Inte är jag galen inte. Den svarta fläcken satt där den satt och gick inte att ta bort. Mhmm.
Då när det blåste så gräsligt rök många träd. För att nämna något, den andra bamseaspen. Rätt över elledningen. Rafs, rafs. Både Chrille och jag stod och glodde på trädet just när det föll. Vad är oddsen för det? Vattenfall kom på nytt besök. De höll på till fyra på morgonen. Och nu funderar kanske Vattenfall på att gräva ner elledningen istället?
Det står en jätteasp kvar i närheten av där de andra står. Jag kalla aspen för Katniss. Fast jag har inte sett 3:an än. Så…
Aspen, som näst efter björken är det vanligaste lövträdslaget i Sverige, är med i familjen vide och är en tvåbyggare. Det betyder alltså att det finns olika tjej- och killträd. Det finns både han- och honhängen och honhängena blir frön. Aspfröna sprider sig i skogen och särskilt efter en skogsbrand kan det slå upp mängder av aspar. När en asp dör slår det ofta upp hundratals nya små aspar från de stora rotsystemen. Och nu kommer det intressanta – alla träden är då en och samma individ. Och då tänker jag att om det är ett honträd som dör, så lär alla de nya skotten vara honträd också? Så det blir stora tjej- eller killgäng? Eller?
Aspen har blad som är i ständig dallring, men även kortskaftade blad. De senare har vid skivans bas två pyttesmå skålformade HONUNGskörtlar. Nektarium är det botaniska namnet för en honungskörtel. Dessa lockar upp myrorna i trädets krona och håller växten fri från andra insekter. Fri från bin med? Bina har väl första tjing? Nu känns det som att jag missat något vitalt och fatalt.
Finns det något att hämta för bina på tex aspen i de där honungskörtlarna?
Någon som vet?
Avrundar med att berätta att förra året på sensommaren (hösten?) när vi varit och ätit på Restaurang Stora Torget så plockade vi upp fyra kastenjer. Dessa gick jag raka vägen och stoppade ner i jorden. Två av fyra tog sig.
Roligt!
Om bredkäftade grodor får jag skriva en annan gång. En annan gång när jag inte har något att skriva.
🙂
Lämna ett svar