Vad kan jag s\u00e4ga om det h\u00e4r \u00e5ret? Det har varit ett riktigt bra \u00e5r. Om jag fokuserar p\u00e5 \u00e5ret som honungssk\u00f6rdare, s\u00e5 kunde det varit b\u00e4ttre. Men n\u00e4sta \u00e5r kommer det att bli bra. Det vill jag tro. P\u00e5 det ena eller andra s\u00e4ttet. G\u00e4rna p\u00e5 b\u00e5da. Jag visualiserar att alla kvarvarande bisamh\u00e4llen \u00f6verlever och att honungssk\u00f6rden tredubblas. \u00c5\u00e5\u00e5, vad glad jag blir! Av bara tanken.<\/p>\n
Och det \u00e4r ju tanken som r\u00e4knas. Eller hur? I alla sammanhang?<\/p>\n
Vi skulle \u00e5ka till Chrilles syrra f\u00f6r att fira jul. Skulle bara. Jag \u00e4r som barnen. Ska bara… Japp, jag skulle bara ut p\u00e5 n\u00e4tet och s\u00e4tta in lite pengar till R\u00e4dda barnen. Vackert s\u00e5. Men vad g\u00f6r den usla m\u00e4nniskan? Jag loggar p\u00e5 och har som vanligt ett g\u00e4ng f\u00f6nster \u00f6ppna mot internet…tappar bort mig…kollar h\u00e4r..kollar d\u00e4r…bokar kurs och bokar hotell.<\/p>\n
“Susanne \u00e4r du klar?”
\n“Ja, jag kommer. Ska bara st\u00e4nga ner.”<\/p>\n
St\u00e4ngde ner och hoppade i k\u00e4ngorna, tog jackan och de sista kassarna och gick ut till de andra, som satt och v\u00e4ntade i bilen.<\/p>\n
Det \u00e4r tanken som r\u00e4knas ibland, men inte alltid. Nu har dock den tanken \u00f6vergetts till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r handling. Bra!<\/p>\n
N\u00e5got annat som \u00e4r bra \u00e4r n\u00e4r mojjan hojtar, smsar eller ringer och meddelar: “KAFFI!”\u00a0Finns det n\u00e5got ljuvligare \u00e4n detta ord? Ja, det kanske det g\u00f6r men… Sl\u00e4pper det jag har f\u00f6r h\u00e4nder och skuttar in. \u00c4r jag ute i vinterkylan och jobbar och kommer in, s\u00e5 \u00e4r det mysigt att f\u00e5 s\u00e4tta mig vid kakelugnen i den goa v\u00e4rmen, f\u00f6r att v\u00e4rma mig dricka en kopp java. Jag f\u00e5r en euforisk k\u00e4nsla av v\u00e5ra kaffestunder.<\/p>\n
Likas\u00e5 n\u00e4r jag f\u00e5tt undan alla akuta m\u00e5sten och f\u00e5r s\u00e4tta mig och bokf\u00f6ra. Vilken lycka! Det \u00e4r fruktansv\u00e4rt roligt. Eller n\u00e4r jag st\u00e5r p\u00e5 marknad. Shit vilken energiboost! Det \u00e4r s\u00e5 kul att tr\u00e4ffa kunder.<\/p>\n
Eller n\u00e4r jag sitter i bilen och k\u00f6r n\u00e5gonstans. Visst \u00e4r det makal\u00f6st fantastiskt?! Sitter i en f\u00e5t\u00f6lj och bilen tar mig dit jag vill. Eller n\u00e4r jag lyfter ner l\u00e5dan fr\u00e5n samh\u00e4llet med mycket honung. Kroppen fungerar. Musklerna orkar. Eller ljudet av binas surr p\u00e5 v\u00e5ren – \u00f6ronpoesi. Ljuvligt!<\/p>\n
Eller n\u00e4r jag tar av mig bioverallen och de tjocka vinterst\u00f6vlarna i 26 graders v\u00e4rme efter genomg\u00e5ng i en big\u00e5rd. \u00c5h, s\u00e5 g\u00f6tt. Eller \u00e4nnu hellre n\u00e4r jag f\u00e5r tag i vattenflaskan efter samma \u00f6vning. En glasflaska med gammeldags sp\u00e4nne full med kallt vatten, som st\u00e5tt i skuggan av bilen. Klunk, klunk, klunk. Klunkar av livet.<\/p>\n
Eller n\u00e4r n\u00e5gon nyligen k\u00f6pt n\u00e5gon av mina burkar och h\u00f6r av sig direkt och bara vill ha mer, f\u00f6r att det tog slut p\u00e5 en g\u00e5ng. Eller n\u00e4r jag kikar p\u00e5 kidsen och gubben, n\u00e4r de inte ser. Bara sitter och suger in dem med blicken och k\u00e4nner att det h\u00e4r \u00e4r grejen.<\/p>\n
Dessa lyckorus \u00e4r v\u00e4rda allt.<\/p>\n
Inf\u00f6r \u00e5ret har jag m\u00e5nga planer. Jag t\u00e4nker dock inte delge dem h\u00e4r.<\/p>\n
F\u00f6rra \u00e5ret skrev jag att det skulle bli ett riktigt biodlingsinl\u00e4gg 2016, men det har jag inte lyckats med. Inte f\u00f6r att jag tror att n\u00e5gon bryr sig, men jag ber \u00e4nd\u00e5 om urs\u00e4kt. F\u00f6rl\u00e5t!<\/p>\n
Att be om urs\u00e4kt \u00e4r enkelt och k\u00e4nns bra. Jag fick en best\u00e4llning p\u00e5 en hink p\u00e5 en tillst\u00e4llning i somras. Jag skulle h\u00f6ra av mig, men hittade inte var jag hade skrivit upp telefonnumret. Tiden gick. Hittade det f\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan. Ringde upp p\u00e5 en g\u00e5ng med r\u00f6da kinder och bad om urs\u00e4kt. Dessa gulliga m\u00e4nniskor hade s\u00e5klart undrat varf\u00f6r jag inte h\u00f6rt av mig, men ville fortfarande ha en hink. D\u00f6rrleverans s\u00e5klart!<\/p>\n
En fundering jag har haft under min tid som biodlare\u00a0\u00e4r hur m\u00e5nga g\u00e5nger jag lyfter samma kilo honung?\u00a018 g\u00e5nger kanske, men mer troligt \u00e4r v\u00e4l 25 g\u00e5nger. D\u00e5 t\u00e4nker jag mig att honungen tappats p\u00e5 burk och delvis s\u00e4ljs p\u00e5 marknad. F\u00f6r det \u00e4r v\u00e4l inte bara jag som har med mig alldeles f\u00f6r mycket och f\u00e5r b\u00e4ra “hem” mycket igen. Om jag skulle ha 1 tons honungssk\u00f6rd b\u00e4r jag 18, alternativt 25 ton. F\u00e5r jag 2 ton i sk\u00f6rd b\u00e4r jag 36 alternativt 50 ton (l\u00e4gger undan minir\u00e4knaren nu) och s\u00e5 vidare, i all o\u00e4ndlighet, tills diskarna inte orkar tjoppa tillbaka sig vid vila, utan ryggkotorna sitter som klistrade mot varandra. Sen b\u00e4r jag sockerl\u00f6sningen ocks\u00e5. 1 ton b\u00e4rs ca 4 ggr, dvs 4 ton till och en j\u00e4ddra massa annat s\u00e5klart.<\/p>\n
Hur m\u00e5nga meter eller hur l\u00e4nge framg\u00e5r inte som synes, men det r\u00e4cker s\u00e5 h\u00e4r. Det \u00e4r ju inte s\u00e5 att kroppen skriker efter ett gympass med tyngder efter en dag under bis\u00e4songen. Fast det kanske hade varit nyttigt. Ren tidsm\u00e4ssigt ryms det inte d\u00e5. Det f\u00e5r r\u00e4cka med armvevningar och \u00e4ppelplockningar p\u00e5v\u00e4g till biboden. Nu k\u00e4nner jag mig dock lite sugen. Dottern \u00e4r p\u00e5 mig. Ska nog spana in n\u00e4rmaste gym, men f\u00f6rst chokladasken, som st\u00e5r p\u00e5 bordet.<\/p>\n
En chokladbit som sl\u00e4pps i vakuum – fritt fall.<\/p>\n
Jag hoppade fallsk\u00e4rm en g\u00e5ng f\u00f6r l\u00e4nge sedan. F\u00f6rst \u00e5kte vi upp i ett litet propellerplan, d\u00e4r piloten fick plats. Det gladde oss mycket. I \u00f6vrigt var vi fyra till som fick plats. Vi satt p\u00e5 golvet. Fotografen\/filmaren fick s\u00e4kert ocks\u00e5 plats, men han h\u00e4ngde typ till h\u00e4lften utanf\u00f6r flygplanskroppen hela v\u00e4gen upp till cirkasis\u00e5d\u00e4r 3500 meters h\u00f6jd. Det \u00e4r i alla fall s\u00e5 jag minns det. Det tog en gruvlig tid innan vi kom upp i hopph\u00f6jd. Under tiden jag noterade detta domnade f\u00f6tterna sakta bort av kyla.<\/p>\n
Dags att hoppa. Hoppa o hoppa?<\/p>\n
F\u00f6rst satt jag med benen dinglande utanf\u00f6r planet. Sedan b\u00f6jde jag dem bak\u00e5t mot flygplansmagen och f\u00f6ll fram\u00e5t. D\u00e5 det var ett tandemhopp f\u00f6ll s\u00e5ledes han, som satt bakom och ihop med mig, samtidigt.<\/p>\n
Fritt fall, i vardagligt tal, med b\u00e5de gravitation och luftmotst\u00e5nd som p\u00e5verkan. Efter att ha kippat efter andan smackade linsen ur ena \u00f6gat och smetade platt ut sig mot visiret. Om jag inte minns fel s\u00e5 kom vi upp i \u00f6ver 200 km\/h. Det var sv\u00e5rt med andningen, skulle kanske h\u00e5llit andan? Jag som hade sv\u00e5rt att andas n\u00e4r jag \u00e5kte moppe i 30 km i timmen!!! \ud83d\ude42<\/p>\n
Killen som jag satt ihop med ryckte s\u00e5 sm\u00e5ningom i t\u00e5ten, eller s\u00e5, och fallsk\u00e4rmen vecklades ut. Vi sv\u00e4ngde hit och dit \u00f6ver Str\u00f6mmen och G\u00e4rdet i Stockholm och det var utsikt och det var mark, som n\u00e4rmade sig hastigt och sen s\u00e5 duns i backen.<\/p>\n
Gjorde det ont i de bortdomnade f\u00f6tterna vid landning? Var det en h\u00e4rlig k\u00e4nsla att dingla h\u00f6gt d\u00e4r uppe i luften? Eller var det bara obehagligt? Var jag upprymd efter\u00e5t eller k\u00e4nde jag mig alldeles tom? Oavsett g\u00e4ller det att v\u00e4lja sin choklad nogsamt.<\/a><\/p>\n Det f\u00f6retag som jag k\u00f6pte mumsiga chokladpraliner av f\u00f6rra \u00e5ret har konkat. Trist. Inte l\u00f6nsamt.<\/p>\n