Imorgon lördag den 19 mars är det påskmarknad med hanteverkare  på Gammelgården i Västerfärnebo

Tid: 11-16

Kempes Skogsbod finns på plats och tycker som vanligt att det ska bli jätteroligt.   🙂

Den som är mest lik en kyckling vinner en honungsburk. Med honung. Ålder går före i “attvaraliktävlingen”. 🙂

VÄLKOMNA!

Ps Min betalningsdosa  för kort krånglar och jag funtar på att köpa mig en kassapparat. Inte för att jag kan eller behöver än, utan för att jag är liiiivrädd att få “böta” 10 000 kronor, som jag hört talas om att någon har fått göra, för att den glömt fråga kunden om den ville ha kvitto (var det en bot?). Mina knän skallrar av rädsla. 10 000 är ruskigt mycket pengar om man går 3000 plus. Bör kanske tilläggas att betalningsdosan ger kvitto atuomatiskt om mailadress till kunden läggs in.

 

 

Och så lite annat.

En dag ringde en man som bor i närheten av mina bin i en av bigårdarna. Hjälp, tänkte jag när jag hörde på telefonsvararen att det gällde mina bin. Oj, oj. Har de betett sig illa? Ringde upp och fick det glada budskapet att bina var ute och luftade sina vingar och sög i sig mumisga grejor från den nyspräckta veden. Mannen ifråga var mest bekymrad att bina kanske höll på att rymma ifrån mig. Det var snällt att han ringde. I sommar ska han vara med och gå igenom bina. Roligt!! 🙂

Hade kontakt med en biodlarkollega. Han undrade om jag kollat läget i mina kupor. Jag svarade att jag inte kollat socker än och typ inte hade planer på att göra det heller för förra  årets 1 april hade de jättemycket socker kvar.

Det här var på förmiddagen.

På eftermiddagen stod jag vitklädd, inte så grann – men redo. Lättpåverkad eller?

Jodå. 🙂 Skål!

Det var 12 plusgrader och grymt varmt i solen. Lyfte på täckbrädan – det där är eufori a la poesi – och ett litet kik ner i kupan. Oj, oj, oj vad socker. Hela lådan full. Typ. HLS.

Ett kik till i annan kupa. Lika.

Don´t worry bi happy.

 

Vår lilla gåsmadam har lagt fyra ägg i redet nu. Vet förresten inte vilken hona som lägger ägg eller om flera honor lägger ägg i samma rede. De eller hon eller han petar över halm så äggen göms. 🙂

Jag har beställt en ångvaxsmältare av Joel Svenssons Vaxfabrik . Ska hämtas snart. Så spännande att prova. Är ivrig som ett barn. I vanlig ordning. Kommer spara lite ramar så eventuella, särskilt önskvärda, besökare ska få spana in hur den funktionerar.

Funktionerar fungerar.

Det var så lustigt. Hade letat vaxsmältare på nätet hos tre biredskapsleverantörer och väntade samtal från en annan  biredskapsaffär av en annan anledning. Satt och hade en massa undringar om Joel S Vaxfabriks ångvaxsmältare.

Vips så ringer det.

Då var det en man från Joel Svenssons Vaxfabrik. Hm. Hum. Hm.

Det är det där med tillfälligheter. Hm. Hum. Hm.

Föddes med kritiskt tänkande.

Nog.

 

 

 

 

 

 

 

 

Allt har stått stilla i Kempes Skogsbod i några dagar. Har haft minisemester. Till Idre. Två skulle åka slalom och två skulle åka längdskidor. Den ena (moi), av de två senare,  har inte råd med vad det skulle innebära med brutna skelettdelar. Därav valet längdskidor.  Längdskidor som jag inte heller kan åka.

Slalomligan i familjen pekade på backarna, där man åkte längdskidor. Det var stup med sväng. Typ. Sedan har jag läst om en tjej, som bland mycket annat åker längdskidor, och förstått hur fruktansvärd en backe kan vara. Med längdskidor. Vid disken för skidhämtning beställdes fyra omgångar slalomattribut alt -attiraljer.

Och nu är jag biten. Aj,aj,aj. Men ingen vaccinering i världen kommer att hjälpa. Första gången jag varit borta, oavsett var i världen, då jag inte längtat hem. Jag ville vara kvar och vara skräckslagen  dagarna i ända. För det ligger i min natur. Att vara rädd. Och jag kan nämna så där lite förbigående att det var några, som blev lite byxis, när de vrålade på mig: SUSANNE – STANNA! DET ÄR STÖRTLOPPSBACKEN!

Jag hörde oljudet, deras vrål, som ett irriterande surr, inte bisurr, mitt i min koncentration med att få den högra av de två hårt plogande skidorna att ta överhanden över den vänstra och få min arma och inte så följsamma kropp att svänga åt vänster. Det var först när jag lyfte blicken från skidorna, av någon underbar anledning och såg skylten STÖRTLOPP, som det hände något i den nordligt belägna lilla ärtan.

TACK rätt ut till alla evigheters universum!

Knäckte bara en stav i övrigt och sista dagen vågade jag ta ur händerna ur stavtyget (eller vad det heter) och hålla stavarna i en hand, när vi åkte liften. 🙂

Vad mer?

Ska se hur små bokstäverna kan bli nu?

Min honung som vann Salas bästa honung kom fyra i Västmanland. Säger inte av hur många för det vet jag inte. Kanske fyra. Men världens bästa Ove vann. Han kom 2:a när jag vann. Så farbrorn som talade om för mig på en marknad att min honung inte var bäst utan det var Stentorparns hade visst rätt.

Hmpfrr!

🙂

Här händer större än hönsäggstora saker. Gässen har lagt sina första ägg. Chrille går som en äggsjuk höna (jag vägrar att googla på äggsjuk höna) och letar ägg. Två reden snickrade han till i gåshuset med rosa sköna väggar, under tiden jag drack två munnar kaffe. Han är snabb. Jag är långsam. Ett ägg ligger i varje rede. Skälet till detta är att de, det vill säga gåsflickorna, ska lägga sina ägg där dessa redan ligger och inte hänne och dänne. Kommer det att funka? Hm.

Dags för lite biprat

Statens jordbruksverks beslut om smittförklaring med anledning av amerikansk yngelröta och varroasjuka hos bin; Belsutat den 3 mars 2016 Läs mer:

 

Ett antal biodlingsföretagare har skrivit under:
ÖPPET BREV TILL JORDBRUKSVERKET ifrån Sveriges yrkesbiodlare

“Så vill vi Stoppa Amerikansk yngelröta och lagligt utveckla våra företag”

Här kan man läsa om: Biodlingsföretagarana – redovisning driftmetoder

Jag är lite nyfiken på vad “Inget vaxbyte görs, alla döda samhällen tas hem och smälts om”som det står någonstans betyder?

Menar han att han inte smälter ner bruna ramar om inte samhället dött?

Och då…läser jag på EVIRA (man kan läsa där):

“Diagnos och provtagning

Diagnosen av amerikansk yngelröta fastställs huvudsakligen från honungsprov i laboratoriet. Sjukdomsalstraren kan hittas i honung innan den orsakar yngelförändringar.

Sjukdomen förebyggs bäst genom vaxbyte varje år så att gammalt brunt kakmaterial från varje kupa smälts om till mellanväggar.”

Obs! Jag kan ingenting och vet ingenting. Men min mentor förespråkar att ta bort allt brunt vax , dvs vax där det funnits yngel och jag gör lika.

Och, jag förutsätter att även de på Evira kan någonting och vet någonting.

Men det vet säkert denne biodlare som eventuellt inte byter vax också. Om det nu är så det menas? Jag kan absolut ha missuppfattat.

Behöver man inte byta vax?

Följande citeras från “Enligt Jordbruksverkets handledning till bitillsyningsmän”  i det öppna brevet:
“Ett företag kan inte vara godkänd biodlare, det är alltid en fysisk person.”

Och här finns ansökan för att bli GODKÄND BIODLARE

Vad är det jag inte fattar? Det är väl bara att skicka alla anställda på kursen och få dem godkända om man har ett företag med anställda. Eller? De är väl fysiska personer? Jag är väl en fysisk person? Tror jag. Jag erkänner. Jag är inte säker. Ska fråga min man. 🙂 Med rosor på kinden och solsken i blick…(med melodi)

Paus.

Eller menar de, i det öppn brevet, att om jag som har en enskild firma och om jag vore godkänd biodlare så får jag inte använda mig av det i mitt företag? Ja, så måste de ju mena. Men kan det stämma?

Eller menar de att de anställda i ett aktiebolag  inte får agera “godkända biodlare” bara för att en har gått utbildningen i “företagets namn” och tycker att de borde få det?

Man lär väl ha gått utbildningen? Det är väl klart att det inte ska gälla för alla i ett AB.

Eller kan jag bli mattelärarare bara för att min man är utbildad matteläraret och för att vi har en näringsfastighet ihop? Ja, det var en konstig vinkling av det hela, men jag fattar poängen. Och det är ju det jag är ute efter. Att jag ska begripa.

De skriver i det öppna brevet: “För de biodlare som vill medverka till en effektiv bekämpning av AY rekommenderar vi följande strategi:”

Och så kommer det ett gäng punkter som beskriver strategin.

Metoden bygger på provtagning av bin för att påvisa sporer och om aktuellt åtgärda samhällen med hög förekomst genom omsättning och karantän.

Här undrar dumdum med vad de menar med omsättning? Avdödning? Eller menar de sälja dem fort som f-n? Bara litet skämt. Börjar fega ur med förtydliganden ibland, då jag vet att alla inte förstår när jag skämtar eller driver något till sin spets enkom för att det roar mig.

“Under punkt 3 när det gäller karantänsamhällen så kriver de:

“Samhällen i karantän skakas följande vår ner på mellanväggar i rena kupor. Det gamla vaxet smälts ner eller bränns.

De delar som stått kvar över vintern ja. De har väl redan skattat och har allt material även från de kontaminerade samhällena blandat med det andra? Eller har de lika många lokaler som antal bigårdar? Wow.

Min poäng är alltså att det är stor skillnad på att bränna en del av kupan och ha den andra delen kvar för användning.

Ja, det var uppenbart även för mig.  🙂 Men just för att det är så uppenbart är jag säker på att jag har missat något. Vad?

Undrar hur många samhällen som bränns per år? Någon som vet? De nämner att 150 sjukdomsfall per år. Betyder det 150 brända samhällen eller? Vad hittar jag information om sådant? Uppgifter som väl borde ligga ute offentligt och gör säkert så om man är bra på att leta.

Vaxet – är det rent från sporer efter att det smälts? Hur skulle man annars göra som alternativ till att bränna det?

“Bikupor m.m. rengörs eller bränns.”

Brännas

eller som man kan läsa på SBR:s hemsida

“Kupor som har hyst sjuka samhällen kan sparas om de är i gott skick, men de måste rengöras ordentligt innan de åter tas i bruk. Efter grundlig skrapning,flammas med en gasolbrännare tills
trävirket är brunbränt (kupor av trä) eller så tvättas kupan i varm 5 % kaustiksodalösning
(kupor av plast eller annan konstmaterial samt även kupor av trä). Övriga kuptillbehör och redskap rengörs noga genom att: upphetta med lågan från blåslampa eller gasolbrännare;
eller koka i 10–15 minuter i 5 % kaustiksodalösning; eller tvätta med så het sodalösning som möjligt.”

 

Om de får som de vill…enligt del av förslag:

§8* Biodlingsföretag som sysselsätter minst en heltidstjänst är undantagna ifrån §8 i bisjukdomsförordningen, och är tillåtna att flytta bimaterial och bisamhällen fritt utan särskilt tillstånd, oavsett om området är förklarat smittat eller misstänkt för smitta av AY. i)

Om det blir fritt fram att flytta bin från smittade områden, säg att: Ett skepp kommer lastat! Med vaddå? Bin från plats X till plats Y”.

Säg att  amerikansk yngelröta hittas av någon på något sätt i besättning från plats X.

Vad händer då?  X kan göra så att Y förlorar kanske delar av sin verksamhet. Kommer X ersätta Y för det?
Hur fungerar det idag?
Vad kan hända för den som flyttar sina bin över gränserna utan tillstånd?
Hur tandlös är lagen?
Ja, det finns många fler frågor.

Det där på Evira då – om honungsprov? Det har valt bort det här mot bin till labb. Nyfiken på vilket som är bäst och billigast?

 

Sedan är jag såklart nyfiken på vad som skrivs i det öppna brevet när det gäller:

“Kostnaden för bitillsynen uppgår enligt våra grova beräkningar till mellan 7 och 11 miljoner kr per år (när overheadkostnader och tjänstemän på alla nivåer i systemet tas med).” 

Vad blir kostnaden för bitillsynen när/om förändringen utförs med tanke på att önskemålet var subventioner på analyserna? Om jag dessutom gissar att  reglerna, som är så besvärliga och omöjliga att följa, inte efterlevs  så finns det inte några kostnader för dem i dagsläget.

Men där kan jag ju ha helt åt pipsvängen fel. Också.

Och behövs subventioner? Om det inte finns pengar för subventioner så är mitt lilla blygsamma tips: HÖJ PRISET PÅ  SVENSK HONUNG. 

Ja, eller hitta på ett litet projekt med Nationella Honungsprogramspengar. Har det funkat förut?

Zumzumzumzumzumzumzuzm Zum Zum

Såja.

Jävproblematiken.

Vad skulle lösningen på det vara?

Att kontrollanten inte får vara biodlare.

Får den ha varit biodlare då? Ja 🙂

Får den känna någon biodlare? Tveksamt!

Hur ska det gå till om inte…?

Men visst. Lite lurigt kan det säkert vara. Men om besluten ligger i yrkesbiodlarens händer  – vad är jäv då?

Sen rör det sig såhär angående labbanalysgrejen.
Kan man förlita sig helt på de där inskickade proverna? Kommer det tas prover från varenda samhälle?
För vad jag förstår så är det så få timmar i bikupan som gäller för de med många samhällen. Ca 2,5 timme per kupa och år? Eller vad det nu var? Så hur de hinner spana in ynglet är en gåta för mig.

SLUTKLÄM

Att få flytta sina bin utan inblanding OCH att säkra upp så att den Amerikanska yngelrötan inte sprider sig ännu mer är
två frågor som såklart har med varandra att göra men de klarar sig bra själva också.

Angående labbanalyser:

Det finns inget som hindrar någon att skicka in och testa sina bin kontinuerligt och följa de steg som de förespråkar i uppropet. Och om det är bästa sätt, vilket andra får avgöra, borde väl rimligen alla biodlare göra det? Eller? En jäddrans massa samhällen  utesluts om alla hobbybiodlarsamhällen hoppas över.
Det finns såklart statistik över var det mest förekommer AY – hos hobbybiodlare eller hos yrkesbiodlare men jag hittar inga sådana uppgifter.

Angående att få flytta bin från smittade områden: Vem vill ha de bina som granne?

Ang “Godkänd biodlare”: Utbilda personalen är väl en lösning

 

Min man är inte utbildad mattelärare och jag undervisar inte i matte och alla barn är glada för det.

Men min man, våra barn och jag är gladast av alla.

Våra grannar ska nämligen bygga upp igen. Nu är det helt bestämt. Vi och våra grannar i norr kommer få tillbaka våra underbara grannar i tre generationer i söder. Vår by kommer att bli intakt igen. Det är nästan för bra för att vara sant.

Näsduk!

 

 

Tiden läker alla sår

Ja, det sägs så. Jag vet inte jag. Tänker inte resonera om det, men hur lång tid “tiden” innebär beror såklart på vad “såret” består i eller av. Försöker få till en inledning. Den kan inte beskrivas som briljant, men jag kan säga såhär att det här blir ett rätt långt inlägg. Jag vet ändå inte riktigt vilken typ av sår som skulle hinna läka, för den som lyckats ta dig igenom det hela. En mindre förorätt skulle passera för mig. För jag har helt enkelt glömt den när jag har kommit till GOTT NYTT 2016.

En förorätt kan räknas som ett sår. Eller kanske snarare som ett litet skavsår. Men om rätt ska vara rätt, så läker tiden alla skavsår också. För de flesta.

Vilket år det har varit – 2015. Ja, nu är jag gråhårig sedan länge, hyfsat väl dolt under brunfärg, men hade jag inte varit det, så hade jag garanterat blivit det under det här året. Också.

Det har hänt grejer. Mycket har varit så roligt och blivit fantastiskt bra. En del har blivit bra och somligt har blivit sådär.
Chrille har varit makalös i sina kontakter med myndigheterna. Jag är tämligen övertygad att de berörda håller med på ena eller andra sättet. 😉

Alla ska veta att resultatmässigt lönar det sig att stå på sig, ja tom att vara ihärdig intill galenskap. Att allt blivit som det blivit kan jag helt och hållet tacka Chrille för. När det gäller hur det har gått till anser jag att det finns övrigt att önska, när det gäller myndigheternas agerande. Och om det är rätt behöver väl inte diskuteras, stötas och blötas eller ligga i säck innan det hamnar i påse? Av oss. Men kanske av några andra.

Själv skulle jag aldrig haft hans tålamod. Hade vid tidig upptäckt av blodig panna anammat ett primalvrål alternativt en vansinnesaria. Idioti ska mötas med galenskap. Tja, det kan väl diskuteras eller behöver inte alls diskuteras men i de här fallen så… Faktiskt är det nog så att alla – precis alla ,inklusive skribenten, ska vara väldigt glada att det är Chrille som har hanterat situationen. Det söker mig. Liksom.

Tips och trix att prova när tanken har stelnat . Viss självinsikt krävs. Nicka, nicka, nicka. Fortsätt nicka. Säg nej, nej, nej. Fortsätt säga nej. Vrid huvudet åt höger och låt ögonen titta sakta och svepande åt vänster. Sluta vrid huvudet när det tar stopp. Det är viktigt. Vrid huvudet åt vänster och låt ögonen titta sakta och svepande åt höger.
Nu finns förutsättningar för att nya “påriktigttankar” formats i söta lilla huvudet. 🙂

Jag har naturligtvis provat själv. När det sökt mig. Liksom. Vid ett tillfälle precis när primalvrålet varit på väg att lämna strupen. Det resulterade i en thriller. Den är så läskig att jag har svårt att sova ibland. Vi har skaffat gäss förresten. Gissa titeln den som kan. Creepy – inte sant? Tur att jag inte är galen. (Tokskratt!) 😉

Visst är humor befriande.

Vi hade många roliga namnförslag. På gässen alltså. Men vi sansade oss. Det blev tillslut Sigge efter en älskad släkting till Chrille, Vasselisa Dragomir, Eulalia och Rose Hathaway. De gick ett eländigt öde till mötes. Ja, alltså de dog.

“En tyst minut.

Nu tänkte jag mer på sättet som de dog, angående eländigt öde. Jag förutsätter nämligen att de blev upptuggade av räven eller något annat med många, vassa tänder. Stackars Sigge! Skulle vi gratulera eller beklaga. Han överlevde. Alldeles ensam blev han. Och han tog sin tillflykt till sjön. Han kom när Bella ropade på honom. Kom då Sigge! Och då kom lille Sigge paddlande med sina små oranga paddelfötter och smaskade i sig lite mat som hon hade med till honom. Sen paddlade han tillbaka ut i sjön igen till en säker plats i sjön. Stackars gås. Han var ju traumatiserad. Usch!

Jag hade inget med de här gässen att göra. Det gjordes klart vid anskaffning av desamma. Gässen var barnens och Chrilles business. Men nu blödde mitt hjärta. Det blöder inte om de inte får vatten (skämt). Obs! Jag brukar inte förtydliga när jag skämtar. Ville bara försäkra mig nu. (Jag vill gärna tro att det var ett skämt.)

Sigge måste få kompisar. Googla, googla, googla. Hittade gäss i Torup. En snäll kille som egentligen hade sålt de som han skulle sälja tyckte nog också synd om Sigge. Berättade såklart nogsamt hela historien, och lade tyngdpunkten på hur sorgligt det var att han var alldeles, alldeles ensam. Näsduk. Kvinnlig mygel var det en som kallade denna typen av upplägg en gång. Snubben fixade Siggekompisar. Vi gjorde en tur och retur till Torup. Vi stannade på Jula. De hade flyttkartonger med gäss på. Jag frågade kassörskan om det var de kartongerna man flyttar gäss i och pekade för att tydliggöra vad jag menade, på de svarta silhuetterna av flyttgäss på kartongen?

Nu har Sigge nya kompisar, som också har namn. 🙂

Tittar på Nobelbanketten i skrivande stund.

Med tanke på att Chrille har fått betala för all tid och energi han har lagt ner på diverse kontakter omtalade ovanovan och priset inte är i kronor,dollar eller yen, utan något mycket dyrbarare tackar vi vetenskapen för mycket.

Nu pratar de klänningar och smycken, och då kan nöja mig med att titta och fortsätta skriva.

Isabel hade med en skolkompis med hem innan. “Men mamma, vad har du på dig?”
Öh, va? Jag som har piffat. Fniss, fniss.

Närmare bestämt:
Ett par strutstights inköpta för 24 år sedan och där åldern har satt sina spår i bla resåren, för att inte tala om knäna som tydligt syns som två hängande påsar på plagget, oavsett om det finns ett par knän i eller inte. Dessa var för tillfället osynliga eftersom etikettering i 13-gradig lokal kräver ytterligare ett par byxor. I detta fall ett par batikfärgade med linningknas, så de satt lite lagom nerhasade, vilket inte heller syntes för nattlinnet satt visst på sen, ja, rimligtvis natten, hoho, och på det en tröja jag fått ärva av Chrilles syrras dotter (ca 30 år yngre). Ovanpå där en gigantisk fleecetröja, som både Chrille och jag får plats i. Av praktsika skäl hade jag bett honom att ta en egen tröja. Tur det nu när Bellas kompis var med. Detta toppades med Bellas avlagda mössa med oräkneliga noppor.
Jag hann inte svara på dotterns fråga. De försvann fnissande in på toaletten.

Stackars barn.

Dottern eller kompisen?

Tappade jag tråden? Nej, då. Inte alls. Nu möjligtvis, så om den var grön innan…

Back to… – platsen för putter med vänsterhandske för högerhänt. (Äsch, förlåt.)

Jo, jag tänker på all medicin som duktiga männsikor har lyckats framställa. Den är vi så otroligt tacksamma för, bland mycket annat.

Sen är det bara apotekarna som ska se till att ha medicinen hemma. Hur ser redundansen ut i medicinproduktionen- och leveranserna? Det är ju inte havregryn vi snackar om. Min medicin fanns inte förra veckan. Inte någonstans i Sala. Ja, det är bara att åka till Västerås eller dylikt. Tack för omtanken. Idag kom ett sms att de hade fått hem den. Det ekar i skallen (åh, gör det? ) av orden som doktorn med kraftig typ rysk, eller så, brytning sa när jag frågade om vad som händer om det skulle vilja sig så illa att medicinen inte går att få fatt på?

“Då svoullnar dou oupp och douör”. Jag med glad röst: “Okej!”

🙂 Gillar både uppriktighet och humor.

På de här dagarna har jag inte svullnat upp och dött och det känns toppen, för det hade jag inte riktigt kalkylerat med. Av flera skäl. Nu är frågan, hur som helst, ställd. “Vem har ansvaret för tillgången på läkemedel?” Det är, för min information, inte apoteken. Om jag nu trodde det.

Dags att börja avrunda.

Efter att beslutet om Hälleskogsbrännan togs… Jo, jag vet att någon överklagade beslutet – no no comments, jag repeterar för den som inte uppfattade no no comments

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH   GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

Efter att beslutet om Hälleskogsbrännan tagits och markerna runt omkring här “städadats” klart, så har det kännts oerhört skönt. I mitten av december nu i år flisades högen från trädsäkringen vid branden. Fliset ska bort och sen är det typ över. Najs. 🙂

Fortsätter avrunda.

Under året har vår “skogsbod” byggts upp, det har snickrats bikupematerial i containrar. Nya bisamhällen har införskaffats och biodlingen har bedrivits som om inget har hänt. Typ.

Kempes Skogsbod har gått igenom Icas leverantörsportal och levererar till några närliggande Icabutiker och till Glada Västerfärnebos – Nära Dig. Jätteroligt tycker vi och är så tacksamma mot föreståndarna och ansvariga som hjälpt oss och gett plats i hyllorna. Tack för det! 🙂

Lika roligt är det att vi fick beställningar på Julkassar av B3It i Stockholm. Det betyder såklart mycket för vårt lilla företag att fler upptäcker våra produkter. Tack för det! 🙂

Annat roligt är att en tjej sålde våra grejor på en marknad i Stockholm och berättade att det hade blivit mycket uppskattat. Hon “tjejen,damen” är, likt några andra, en som kommit som en skänk från ovan. Hon har hjälpt oss alldeles genomgeneröst mycket med det juridiska, som vi inte har en susning om. Tack för det! 🙂

Det är nästan konstigt hur vissa människor bara funnits där, precis just när de behövts så väl.

Det finns bara tillfälligheter säger somliga. Andra säger att det finns inga tillfälligheter (tex Master Oogway :-))

Avslutningsvis vill jag  tacka för all omtanke som visats, skrivits och uttalats av så många, på så många olika sätt under året och önskar alla ett fantastiskt:

G o t t N y t t 2016

Susanne i Kempes Skogsbod

Nyårslöfte: Att åtminstone skriva ett rikgtig inlägg 2016 angående biodling.

Efter marknaden i helgen i Sala är det en kund som hört av sig om att hon inte fått det utlovade kvittot efter betalning med kort.

Om det har hänt fler skulle jag väldigt gärna vilja veta det, så jag kan ta reda på vad som gått snett och för att jag ska få möjlighet att se till att ni får ett kvitto. Så hör av er om det är så är ni snälla!

Susanne

 

 

 

Välkomna till Sala Silvergruvas luciamarknad

imorgon söndag – kl. 11-16

Idag har jag stått på marknad i Sala Silvergruva. Jag älskar verkligen att stå och sälja, prata och berätta. Det bästa jag vet är när kunderna smakar och hummar och tycker och diskuterar.  Alla har olika smak. Alla har rätt. Det är det som är så coolt med smak. Sedan att det finns en smakernas elit som är rörande överens är intressant och egentligen konstigt.  Eller? Eller vad? Är det inte konstigt eller är de inte överens?

Jag köpte – eller rättare tjejen, som hade hand om häst- och vagnandet på Luciamarknaden, erbjöd sig att gå och köpa boken, som Magnus Tyrgrimm har skrivit,  Petrus och silvertjuvarna. Snäll tjej! Ja, det var hon som tipsade och sålde in den och det är jag glad för.  Kul att bokens handling utspelar sig i Bergslagens skogar.

Kanske ska börja fila på min egen bok “Februarisagor”, som handlar om livet för många olika väsen här i Bergslagens djupa skogar. Fast det lär dröja innan jag får tid för det.  Och nu känns det lite fel att göra det. Går du ut sent en natt när det är fullmåne och ställer dig bakom en tall så att du inte gör en månljusskugga, då kan alla, som tror, höra alla som gråter. Alla dessa olika väsen som gråter, för att de inte vet vart de ska ta vägen. Deras hem försvann  över bara en natt. Det är sorgligt. Det är så fruktansvärt sorgligt.

Skojar hon nu eller är hon inte riktigt klok?

Prova.  😉

Det är och har varit en viktig ingrediens med godnattsaga för barnen, sedan de var pyttesmå till ganska stora. Den här skulle jag vilja läsa för pojken vår. Jag älskar nämligen sagor. Det goda mot det onda. Det goda ska såklart vinna. Gärna övernaturliga goda krafter, som kan inspirera den lilla jordevandrande människan. Jag känner faktiskt många som jag tror är goda féer eller trollkarlar egentligen. De viftar lite, utan att det syns, med sina fé- alternativt trollspön och sen går allt bra. Kanske har jag läst för mycket sagor eller så har jag tomtar på loftet. Varför inte båda?

Idag kom det en kund. En enda? Nej många och jag har sagt säkert 100 ggr att jag säljer” Salas bästa honung.”

Luktar det illa? Doftblogg finns inte än tack och lov. Tror jag.

Ja, men det gäller väl att passa på nu när vår honung har lyckats få priset. En kund sa, tror jag, att den inte var godast. Då är det inte läge att säga: “Vad sa du?” 🙂 Hur som helst så tyckte jag att det var det han sa och att han  köpt en härligt fruktig jättegod honung av en person, som jag raskt kom fram till att det var Stentorparbiodlarn. Världens bästa! Ja, jag kunde såklart inte låta bli att berätta att jag fått en burk av “meisters” ljunghonung. Oj, oj, oj – ja, den var verkligen suuupergod.  I våra bigårdar blev det inte någon ljunghonung i år. Inte mixljung ens. Det är väl smällar vi får ta här när vi kompenserats med rallarroshonungen som är roligt, roligt – jäddrigt poppis.

Efter den här upplysningen av mannen vände jag mig glatt till nästa kund och sa:  Vill ni smaka Salas bästa honung? 🙂 Man ska inte låta sig nedslås.

Precis bredvid mig på marknaden har jag två sköna personer. En fiskkille från högt uppåt landet.  Jag frågade hur långt ifrån Kiruna han bor. Geografi är inte min starka sida. Bland många andra inte starka sidor. Han sa  att det låg ca 40 mil från Kiruna. I Kiruna där vi bodde på ishotell. Vilken fasa! Har jag skrivit om det innan tro? Det var då jag vaknade mitt i natten med näsan i ett litet hål i sovsäcken. Kikade ut. Allt var vitt. Var jag dö(d). Hade jag kommit till himmelen? Ja men det var inte det jag skulle säga. Han kommer från någonstans i Haparandatrakten och han är en upplevelse. Det är värt att köpa en fiskgreja bara för att få lyssna på honom och hans historier.

På andra sidan har jag en tjej. Samma tjej som jag fick låna det röda skynket av för ett år sedan och som jag har skrivit om förut. Hon tipsade mig om en bok och den och hon fick mig att börja tänka tankar som förändrade mitt liv. Coolt och totalt.

Och det ännu cooligare var att jag träffat en annan tjej en kort tid innan, som hade ett annat viktigt budskap och som också gjorde ett stort intryck på mig. Typ en tatuering. En själslig tatuering. Jag tänker ofta på henne och hoppas att vi kommer att ses snart. Tid är en bristvara.

Nu svävade jag väl ut lite i vanlig oordning. Det jag ville säga var något säkert mycke väl genomtänkt, men eftersom jag har glömt var det var, så kan jag berätta vad som händer precis här och nu. Chrille och mamma går loss på adventsljusdekorationen. De äter upp den.

Vi hade inte vitmossa den dagen när man skulle ha vitmossa hemma. Första advent alltså. Vad har vi? Vad har vi? Tänk, tänk. Jamen vi har ju mashmallows och bomull och små flugsvampar (konstgjorda, det får väl finnas gränser) och polkagrisstänger. Det blev så himla fint och duger utmärkt som substitut för vitmossa. Bara så ni vet!

Innan det här gör som Salatåget – spårar ur:

Välkomna till Sala Silvergruvas marknad imorgon söndag – kl. 11-16

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Marknad i Västerfärnebo

 lördagen den 28/11-2015,  kl 10-15

Har fösökt ladda upp den snygga affischen i flera dagar för marknaden, men den sitter fast (SBS säger Chrille), så ni får hålla till godo med att titta på hembygdföreningens hemsida om ni vill veta mer.

Vi från Kempes Skogsbod ska vara med såklart. På honungsfronten kan jag meddela att det har varit ett rejält sug efter hinkar, så nu har jag knappt några kvar. Tar med några stycken i alla fall. Med “Salas bästa honung”. 😉 Ja, i år vann vår honung den fina titeln i Salaortens biodlarförenings honungsbedömning. Den inlämnade burken som vann var full med honung från bina, som bor så fint i Nyhyttan. För att få tillfälle att skryta fler gånger  🙂  så visar jag det fina diplomet en annan gång.

Välkomna på marknad!

 

Jag ligger efter med allt. Därav låg frekvens av nya inlägg och gamla nyheter i detta. I fredags tappade jag tex upp sista honungen. Om någon undrar hur jag kan vara SÅ sen med honungen, så är förklaringen att det blev ett uppehåll i slungningen när inte honungsröraren kom. Allt  för att få till  tajmingen med minisemestern.

Hur gick det med invintringen?

Av 29 st av mina samhällen, så har endast 3 förstått att dra ner sockret helt perfekt ur hink på ramarna. I några samhällen har bina kravlat runt kladdiga och dana på varandra i hinken och de har dragit ner en mindre mängd socker. I resterande har de dragit ner typ inget alls.

I väntan på de nya foderlådorna från LP:s, så fick jag låna ett gäng foderballonger av Stentorparna. Hyggloburro. Dessa snälla människor räddar mig ur den ena nöden efter den andra i vanlig ordning. Alltid uppmuntrande – aldrig dömande. Ut med dem direkt till en bigård. Inte Stentorparna utan ballongerna.  🙂

LP:s foderlådor åkte på direkt, när de kom efter snabb leverans. De funkade klockrent på en gång. 🙂 Fortsatte med foderballonger, där jag hade börjat med det.

Varför då? Ja, det kan man ju faktiskt undra. Jag var väl rädd, att just de bina inte skulle fatta hur foderlådorna fungerade.

Lockar honung bina mer än bifor? I rimlighetens namn ja, men jag vetvet inte.

Nu är det valkar i händerna och fingertopparna har tillfrisknat. Alltså om nu valkar på fingertoppar är sjuka fingertoppar? Valkar är väl sunda. Kolla gärna i dina händer och begrunda något du känner är värt att begrunda.

Rörningen av honung sätter sina spår. Ska man röra i 5 minuter i varje kärl morgon och kväll, så kan det inte bli annat. Man ska få puls varje dag hörde jag Paulo Roberto säga  i något tv-program. Nemas problemas. Det behöver i och för sig en sådan som jag inte röra i honungen för.

😉

Att röra honungen låter som en trevlig sysselsättning. Ja, som att man vevar runt en stor slev långsamt i den härligt trögflytande honungsmassan, medan man lika långsamt sjunger Love Me Tender. Jag kan inte Love Me Tender. Mitt rörande är inte en trevlig sysselsättning. Mitt rörande innebär att dra röraren upp och ner i ett sjuhelsikes tempo i samma fem minuter som ovan. Två gånger om dagen. Och jag kallar förfarandet för “Liselott-rörning”.  Blir inte min honung len som den lenaste honung i år, så skiter jag i att röra  honungen i framtiden.

Jag ljuger så braaa!

Språkade med en man, en honungskund och före detta biodlare, som menade att viss nektar inte kan ge helt bäbislen honung. Har han rätt? Jag tror gärna på honom. Det skulle kännas så himla mycket bättre. Ja, jag har nästan orörd honung också, för de som liksom jag gillar lite krisp. Lite krisp, lite kristalligt, lite granulaaaaar Lisa. 🙂 Lisa läser inte detta, men jag roar mig med att hon skulle kunna läsa det och få  en hälsning. Var tvungen att googla granular och det betyder alltså grynig och kornig. Men, jag hoppas på att de flesta inte vet exakt vad det betyder, utan att de tycker som jag, att det låter lite vackert.

Alla har väl hört “Is there anybody out there” med Pink Floyd!?  Apropå rubriken.

Och nu är det dags för:

Kom den automatiska honungsröraren på fredagen som utlovats och som jag skrev i förra inlägget?

Nej.

Kom den sedan på  måndagen som utlovades?

Nej.

Kom den på tisdagen?

Ja.

Hände det något udda innan den anlände?

Ja.

För första gången, tror jag bestämt, när det gäller denna affär, hörde “säljaren” av sig på eget initiativ.

Han ville berätta en liten ovidkommande detalj, nämligen att det var inte den storlek på den automatiska honungsröraren, som jag hade beställt som skulle komma, utan en mindre variant. Ni vet beställer jag en Volvo combi så får jag en – ja, en vad då?

Y     E     L     L    O    W    S    T    O   N    E   (ingen länk behövs va!?)   Eller, jo!

Jag beställde alltså denna 350 kg:s rörare i början av maj, betalade drygt 30 000kr omgående, eftersom det var bråttom med betalningen. Blev vid flera tillfällen lovad att snart skulle röraren komma. Leverans i mitten av september (oj, är säsongen över eller?). Samma dag ringer de och säger att det är inte den storleken på rörare, som jag beställt som kommer, utan en 290 kg:s, vilket de alltså vetat sedan i maj ( eller ?????) och gett fullkomligt f-n i att ringa och höra med mig hur jag ville göra, då den jag beställt utgått ur sortimentet. Istället beställde de självsvåldigt en mindre variant.

Jag har haft en ängels tålamod med mindre utbrott, men där och då tog det slut. Måttet var rågat, de hade skitit i det, inte världsberömda, men blå skåpet och satt sin sista potatis. Näe, det har de troligtvis inte.

Vi: “24 000 ink moms eller så har vi ett ärende och anmäler er.” Typ.

Han, säljaren, skulle ringa sin revisor och kolla om det var ok med 24 000. (Just där och då trodde jag att han var ägaren. Det kanske jag borde ha kollat upp?!)

?

Han kan ju ha en revisor. Fast, det visats sig att han “bara” var en pappa, som arbetar gratis i företaget, som hans dotter så onödigt förtäljde mig. Och revisorn skiter väl i det? Eller det kanske hen inte gör? Ja, jag menar om de säljer apparaten för si eller så.

Sms-kontakt ett tag.

Det ringde på fredagen (och där gick det ytterligare några dagar som jag inte kunde använda röraren). Det var dottern, tillika ägarinnan, som hörde av sig.

Det var Chrille som svarade och pratade med henne först och han argumenterade lugnt och sansat men kom ingen vart med henne. Och inte hon med honom heller för den delen. Då ville hon prata med mig.

Katten Gustavleende.

Ja, Chrille log. Han visste och mimade: “Wish you luck baby” och gav mig telefonen.

Ja, det var inte mig han önskade lycka till.

Hon hade fått sin chans med Chrille. Min snälle, goe Chrille.

Ja, jag var förbannad. Och när jag är förbannad, då är det ingen som frågar: Är hon förbannad? Såvida det inte är en person som har exakt min humor eller är avundsamt, extraordinärt korkad. Observera. Det var inga personliga påhopp. Från min sida. Fråga Chrille vad hon sa till honom! Och fråga mig vad hon sa till mig! Jag tog inte illa upp. Men noterade.

Ja, det finns mer att berätta, men med den korta versionen, så fick jag den för 24 000 kr och det anser jag var ett sjysst pris med tanke på vad som hänt. Jag ville naturligtvis inte behålla den, men var tvungen, om vi skulle komma iväg på vår inbokade resa.

Vill gärna tillägga, att jag inte är välkommen att handla hos biredskapsleverantören i Järfälla längre.

Åh, nej!!

Ja, och i övrigt rök elkabeln, under grävning av nytt avlopp, stötdämparna på bilen tog slut, brödrosten lade av, micron började ryka och  vi träffade Länstyrelsen sent en fredag inför beslutet om naturreservatsbildningen av Hälleskogsbrännan. Och eftersom jag aldrig kommer till skott med att publicera inläggen, så har vi hunnit med en resa till Nice med Chrilles jobb. Då lyckades vi pricka in ett minst sagt rejält och otäckt oväder.

Det bästa med det här är, att nu har vi en ny sjysst eldragning, micro och brödrost och betydlig mindre pengar, som vi därmed inte kan slösa bort. Och i Nice var det trevlig ändå och så skönt att ligga och läsa goda böcker när Chrille var på konferens. Och nya stötdämpare är godis för ryggen, när man råkar hamna i en grop av många gropar på vägen.

Jamen vägen.

Länsstyrelsen var för ett tag sedan och kontrollerade “vår” väg, så att den håller. Vad bra! Eller hur? En sekunds lycka för Chrille.

Det hör inte direkt till saken, men jag måste bara skriva om det. När Chrille fick syn på Länsstyrelsemänniskorna höll han på att och hamra ner pinnar i marken. Det kan man göra. Ja, och så fick han syn på “de dära” och gick dem till mötes. Tjejen, som gick ute i terrängen, fick väl syn på en man med en hammare i handen som närmade sig hastigt och olustigt. Hon drog sig sakta upp mot vägen och hade ett lätt förskräckt ansiktsuttryck. Om det berodde på att hon hade dåliga erfarenheter eller om hon fått en uppfattning om oss, pga jag vet inte vad, men jag kan i så fall gissa, eller om Chrille missuppfattade hennes kroppsspråk och anletsdrag förtäljer icke historien. Men för mig, som känner Chrille, blev det  hela är otroligt komiskt. Ungefär som när han skrämde ihjäl en mus. Fast det var synd om musen då.

Länsstyrelsen var alltså och kontrollerade “vår” väg, så att den håller. Vad bra! Eller hur?

Nej, nej. De kollade bara så att den håller, för att de ska göra iordning vägen bortanför sista grannen, efter bommen.

Jaha?! Jaså?! Nämen.

Är det samma Länsstyrelse jag pratar om, som sa till oss att de inte har en krona att lägga på “vår”väg, utan att de skulle lägga allt krut på “turistvägen”?

Jag gissar inte att det är samma Länsstyrelse. Det är samma.

Och för oss är Länsstyrelsen tre personer, när det gäller ärenden angående naturreservatet och därmed vägen. Ja och Wåhlstedt förstås.

Ca 9 km genom hela skogen, om vi inte är felunderrättade, och ut till mot Virsbohållet ska vägen fixas.  Kalasbra. 🙂

De skiter däremot i de 2 första kilometrarna, som också är deras väg och där vi finns som fast boende och där två familjer har sina fritidsfastigheter, där skolbuss åker, där jägare åker, där länstyrelsen åker, där forskare åker, men framför allt där brandturister åkt i mängder sedan branden.

Alltså av 11 km skippar de 2 km.

Länsstyrelsen har säkert en god anledning till att inte rusta de första 2 kilometrarna. Annars jobbar de nog fram en.

Vi väntar på att Lantmäteriet ska göra en förrättning angående gemensamhetsanläggning för vägen. De ca 2 kilometrarna. Länsstyrelsen ser troligtvis fram emot att få ett lågt andelsantal för sin del  på denna väg, för de menar att de skulle ha bommat vägen om inte vi Gärsjötropare fanns här.

Varför rustar de då vägen bortanför bommen? Är det för att det ska köras in från Virsbohållet och sedan vänder man vid bommen och kör tillbaka igen? Ja, så är det nog.   🙂

Här förbi oss kör lastbilar med släp fulla med grus. Ja, lastbil, efter lastbil , efter lastbil, efter lastbil… Ja, ni fattar. Upp till  vägen bortanför bommen.

Och nu, eftersom det har gått ett par dagar igen,  har en förändring skett. Nu kommer det tomma lastbilar med släp. Lastbil, efter lastbil, efter lastibil. Undrar hur många kubik grus som kommer att köras totalt?

Lite extra positivt är att lite grus har “ramlat av”  🙂  på “vår” väg.

Det finns så lite tid till att skriva, så innan nästa blogginlägg, så har kanske Länsstyrelsen bestämt sig för att rusta även denna del av vägen. Det vore en glad överraskning.

Jag tror fortfarande på mirakel.

Häpp

 

Hej!

Long time no write.

Den här sommaren har varit  intesiv med biarbete med allt vad det innebär och är det fortfarande. Samtidigt har sommaren gått i besökens tecken. Så många korta men trevliga besök och några mycket inspirerande sådana.

Ofta tänker jag på de där 3 timmarna per samhälle och år (gäller för  50 samhällen) som det tar att sköta om bisamhällen när man är yrkesbiodlare. Ja, jag är då tvärinteyrkesbiodlare. Eller så  är farsan sköldpadda och mojjan snigel. Stackars lilla  mig. Vad gör de på de totalt 3 timmarna? Jag är nyfiken.

Jag vill bara gör en liten kommentar här och tala om att om man arbetar halvtid som tex psykolog, så är man psykolog trots halvtiden. Eller – är man hobbypsykolog då?

Var det någon som inte förstod varför jag skrev det där sista så får det vara så. 😉

Den som trodde den förstod varför jag skrev så blir eventuellt förvirrad av nästa stycke.

Våra barn gnällde på mig förra året och tyckte att jag var för mycket hos bina. Då var det bortskämda. I år: “Mamma, ditt resonemang håller inte längre. Det vore bättre du jobbade heltid någonstans. Då skulle du inte jobba så mycket och du skulle ha tid för oss.”

Det ligger något i det. Tidig morgon, sen kväll. Och när de ber om min tid: “Jag ska bara…” Usch, vilken dålig mamma jag är.” Jag tröstar mig med att det inte är en egotripp jag lägger tid på.

Tillbaka till 3 timmar. Om jag delar upp den där tiden 3 timmar  på 14 skötselbesök med det första 1 maj och inte räknar med invintringsbesöken med myrsyra, utfodring och ev oxalsyrebehandlig så blir tiden nästan13 minuter per samhälle. Det gäller inte för mig. På 13 minuter har jag inte kommit ner till yngelrummet om det är många skattlådor på. Eller så kanske jag har det men inte så mycket mer. Här känner jag att en returfråga hänger i luften. Vad gör jag i minst 30 minuter?Jag skulle vilja förkovra mig i deras trick. Sedan kanske jag inte vill begagna mig av dem alla, men nog måste det finnas en hel del jag kan ändra på i mitt sätt att arbeta. Om inte annat för att skona ryggen.

Jag tycker själv att jag är för långsam för mitt eget bästa. Hade med mig äggklockan som jag satte på tid när jag gick igenom samhällena och sedan skyndade jag mig allt vad jag kunde och blev stressad för att jag var så långsam.

Pling, plong. Pling, plong.

Om någon trodde att det var äggklockan som ringde så var det inte det.

Senare på dagen frågade mamma var äggklockan var. Jag svarade att den låg i bilen och kände att hon tittade på mig.

Pling, plong. Pling, plong.

Nu var det nog äggklockan som ringde.

Valkar i händerna har jag väl haft av olika skäl genom åren, men valkar på långfingertopparna  och tummarna är ett nytt fenomen för mig. Först trodde jag den skumma känslan hängde ihop med alla bistick, sedan insåg jag att det kändes konstigt mest hela tiden. Orsak till valk. Lyfta ramar. Inte så charmigt var någons kommentar. Vilken tur tänker jag.  Ja, att jag inte är född till den här världen för att vara charmig.

Om jag har fått några andra fysiska åkommor eller vad man ska kalla det? Bra fråga, har jag noterat att man ska säga när människor ställer en fråga i grupp, oavsett om den är en hel, halv- eller inteallskorkad. Med tanke på att jag inte befinner mig i en grupp, så…  Är två en grupp? Ja, det kan man väl säga förstås. Men om den ena av de två sover är det en grupp ändå? Nej, det tycker inte jag i det här fallet. Dessutom tänkte jag bara frågan. Men, som svar på min fråga så säger jag: Johohoodå. Muskulaturen har genomgått förändringar sedan vintervilan. Varning, varning. Barn, akta er för mammas biceps, så att ni inte skadar er. Barnen ler överseende i en perfekt kombo med att vara impade. Bra gjort och omöjligt! Chrille har roligt.

Invintringen av bisamhällena är påbörjad, dvs alla samhällen har myrsyrats och fått socker. Snart är den den där bullen på armen ett minne blott.  Alltså det är lite bicepsens uppgång och fall i synk med antal skattlådor på samhällena.

Och där glömde jag rörningen. Rörningen för alla oss som inte har någon automatisk honungsrörare. Än.

Armen sitter ju i närheten av ryggen och kompissans snubbe berättade om en doktor som, typ, sagt att om alla vevade med armarna 10 ggr framåt och 10 ggr bakåt varje morgon, så skulle massor av människor undvika ryggproblem. Låt mig säga så här. Jag vågar inte låta bli att göra de där vevningarna. Och har jag ont i ryggen? Nä. Men den har varit duktigt trött. Härligt.

Jag plockar äpplen också. Det gjorde Kerstin Dellert med.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.

Hm, vad konstigt det blev.

Det här med äppelplockningen är ju inget jag skyltar med. Rätt töntigt är en underddrift rent stilmässigt, men det är det att gå med höghögklackat och hålla i en barnvagn samtidigt också. Om det finns ett barn inblandat. Annars är det bara knäppt. Ja, eller sorgligt förstås.

Det är på marginalen att jag klarat mig med lådor. Invintrar med biforhink och då behövs 2 hlslådor. Har travat lite ramar på varandra så jag fick loss lådor. Här hemma är det foderballonger med hink över. Det funkade bra förra året och hoppas på lika i år. Åkrahallens piffiga gröna hinkar gör sig snyggt i naturen såg jag. Lite sådana på brandområdet och folk kan yla om det vackra gröna i det svarta på allvar. Ja, det finns gott om ställen där det inte finns något grönt.

Paus.

Nu är det lite mycket hjärdimma igen hos Biodlarn Kempe. Håller på att prova ut medicin. I slutet av tiden när det börjar bli dags att ta nya prover slår dimman till. Speciellt om jag är stressad. Och jag är stressad. Lätt stressad. Och lättstressad. Och på grund av orsak nedan – megastressad. Och när jag sedan får en ökad dos blir jag mig själv igen ett tag. Ett kärt återseende vill jag lova. Då är det bara kul att vara jag.

Det finns många exempel på dimman. Igår skulle jag… Ja, det bör väl nämnas att insockringen med hink på ramarna har gått bra om man är rädd om biforen. Fick instruktion idag hur jag skulle göra för att få fart på bina. Första dumheten var att jag lagt plasten så att inte alla ramar blottades ett par centimeter. Andra dumheten är väl att jag borde testat på något samhälle först. Det var planerat så. Men allt går inte alltid enligt plan. Ja, jag valde att prova på många.

Ja, så igår så skulle jag, fortsättning från ovan, beställa foderlådor. Ringde och gjorde det. Lade på. Ringde upp igen och frågade om de där plastglasen ingick. Det gjorde de. Lade på. Fan, glömde ju de där 6 samhällena. Ringde upp igen. Ökade på. Lade på. Och här kom en harang som jag avstår från att upprepa för jag hade glömt ytterligare 3. Ringde jag upp igen? Nä. Mailade med heta kinder och bad om några till. Detta fann Chrille roligt. Han skrattade.

Och idag skrattade Chrille igen. Min man har det kul mest hela tiden. Jag gläds med honom.

Jo, vi hade stannat i en korsning mitt i Norberg. Chrille frågade, antagligen, får jag väl tillägga: “År det fritt höger?” Ja, jag befann mig i min underbara värld och kvittrar: “Fritt höger, fritt höger”. Inte fan var det fritt höger. Det kom en hel rad med bilar. Landade i verkligheten.  Blev förskräckt. Det var väl inget roligt tänker ni. Nej, det var det verkligen inte. Men det tyckte Chrille. Låter det här farligt? Ingen fara. Vi har kommit överens om att han aldrig ska lita på mig. 🙂 Tillit är viktigt har jag hört.

Är det lönsamt att köpa oparade drottningar när man är kass på att få dem till att till slut hamna i en kupa?

Köpte 10 st oparade, eller var det 11? Har kvar 4 st i tjänst. Någon blev uppäten under parningsflykten, eller så, ett par blev inte parade av okänd anledning, någon blev inte antagen och någon blev antagen och sedan utbytt. Detta plus lite annat.

Köpte 5 parade. Har alla kvar. Och de är bra.

De ytterligare, som har blivit till på grund av inte så bra biodlare, moi, är förträffliga samt dugligliga. Det har sina fördelar att vara inte så bra.

I början av maj beställde jag en honungsrörare av redskapsbutiken i Järfälla. Den kommer på fredag. Jippi.

Andas.

Angående hjärndimma. Förra året stod jag på en marknad i Västerfärnebo och då kom det förbi en dam och hon sa att det var kul att få ett ansikte på mig. Ja, det måste ju ha varit jättekul. 😉 Detta förtjusande nylle. Varför frågade jag inte vem hon var? Jag hade ju fått ett ansikte på henne också. 🙂 Varför frågade jag inte hur det kom sig att hon visste vem jag var? Eller gjorde jag det? Tror inte det. Vem var hon? Jag är så  nyfiken.

Pling, plong. Pling plong.

Två sms.

God natt!

 

 

 

 

 

 

 

 

2015 års KONST- OCH HANTVERKSRUNDA  den    8-9 AUGUSTI  kl 10.00-16.00

Vi är med från KEMPES SKOGSBOD. Man hittar oss vid station nr 15 Hörnsjöfors Kvarn, där nästan  samma goa, glada gäng är med som tidigare. Produktionen är i full gång. Några nya produkter, några nya smaker och några bra repriser är konceptet för vår del. Är nyfiken på vad de andra på vår station har för saker att sälja. Jag gissar att det blir svårt att låta bli att köpa  de av de vävda löparna och de fina vantarna de brukar sälja och, och, och allt annat. Gott kaffebröd vankas det också – så tipset är att spara på fikan till station nr 15.  🙂

Ett ställe där vi har våra bin ligger i Nyhyttan .  De som bor där driver  Carlströms Drängstuga  och de har en makaslöst fin trädgård, som jag kastar långa ögon på varje gång jag passerar förbi.

För den som älskar växter och trädgård och vackra, goda saker – ta dig till station nr 19 Bovall’n, Nyhyttan på KONST- och HANTVERKSRUNDAN. Du kommer garanterat hitta något som tilltalar dig.

Det finns bara en nackdel med att stå på en station och det är att jag inte kan åka runt till alla andra stationer. Men, det är lätt att leva med. 🙂

Välkomna!

 

 

 

 

 

 

Fågelskådarna som passerat här, när de gör sina vandringar upp i skogen har varit så gulliga och delat med sig av alla fåglar de sett och det är:

Sparvuggla, större hackspett, spillkråka, gröngöling, tjäder, gärdsmyg, mindre
korsnäbb, gärdsmyg,  orre, skogssnäppa, koltrast, ringduva, dubbeltrast,
sädesärla, grönsiska, gräsand, lövsångare, rödvingetrast, talgoxe, trädpiplärka,
bofink, taltrast, rödstjärt, gök, järnsparv, rödhake, gulsparv, grå flugsnappare,
törnskata, duvhök, trana, dubbeltrast, kråka, korp, HAVSÖRN, sparvhök och morkulla.

Visst är det fantastiskt!? Uppe i det där. Finns det liv finns det hopp. Dubbeltrast måste jag väl kunna skriva två gånger?

De har inte sett den där tretåiga hackspetten än, men den dyker troligtvis upp så småning om.  Sedan kan man betta om den vitryggiga hackspetten kommer att infinna sig på området eller inte. Om man har lust och om det inte är kriminellt?

Hackspetten – alla biodlares favoritfågel.  🙂  Plåthuvar är bra. Kroknäbbad och vitryggad – kan det vara något? Ska hämta ett gäng nygjorda plåthuvar hos Johans Plåt & Entreprenad AB.

Såg att hackspettarna varit på apideorna. Ajabaja! Inte nog med att materialet förstörs. Drottningen, som sitter i och som ska para sig och sedan få ett samhälle att överleva, blir störd.

Det stannade, btw,  två trevliga herrar här för ett par dagar sedan. De var som två levande uppslagsverk. Intressant, lärorikt och roligt. Jo, och apropå vitryggade hackspettar – OM om en vitryggad hackspettshona eventuellt läser det här, så finns det en ensam snygg vitryggad hackspettshane som kallar sig “Vacker2011” och han gillar mysiga skogsflygningar, döda träd,  larver av långhorningar och allt som gör livet möjligt att leva uppe i Luleåtrakten. Typ, eventuellt så.

Intresserad? Flyg dit.

Biodling är fascinerande på alla sätt.  En avläggare som inte hade ägg och yngel fick en oparad blåmärkt drottning. Hon gick där så käckt med sin lilla blå prick, när jag kikade in för att se hur det gått för henne några dagar senare. Nästa gång jag kikade promenerade  det ingen blåhövdad drottning. Däremot en icke märkt, oparad drottning. Kan de flyga fel? Saknar jag någon drottning? Tja, i en hittar jag inte den nyligen kläckta drottningen. Men jag har missat nya drottningar förut. Det är ju inte så att de vinkar Silvialikt och bländar en med sitt  breda vita leende, fast det hade onekligen varit praktiskt. Men annars – kan de flyga fel? Om inte – var kom hon ifrån?

Ja, var kommer allt ifrån? Det bara ligger där latent och väntar på rätt tillfälle. Och vips!

Vackert så det gör ont när jag står mitt i det.

Jo, i det där myllret av växter så har det blommat en hel del smörblommor. Inte visste jag att bina tog pollen av smörblomman. Och visste jag det, så hade jag glömt det.

Klöver i mängder. Mest vit- men…

Och här måste jag göra en ändring i efterhand. En Anders, som har koll på läget till skillnad från mig, har berättat att det är Alsikeklöver och inte vitklöver. Nu har jag lärt mig något nytt igen.

…även små kluttar med rödklöver dock inte på bilden. Det är hård lerjord de står på.

Rödklöverns rötter borrar sig ner i marken upp till 2 meter och där hämtar de upp näringsämnen och mineraler, som de för upp till de översta jordlagren. På rötterna finns små knölar och i dessa lever en speciell sorts bakterie, som fångar in kväve som alla växter behöver för att växa. Att  odla klöver är som att odla ett växande gödselmedel. Om klövern plöjs ner ger den massor av näring till det som ska växa på jorden senare. Då behöver man inte använda konstgödsel.

Vitklövern har ett grunt rotsystem. Om vitklövern inte skördas  stannar tillväxten och den får svårare att konkurrera med rödklöver.

Kommer hallonen ha en chans i detta? Tror inte det längre, men hoppas enfaldigt.

Hur mår vildbin av skogsbränder och av naturvårdsbränningar? Oavsett förser vi några vilbin med vad de behöver i matväg. Vi ska göra vildbiholkar också. Så vi drar vårt strå till just den stacken.

Getingarna som bodde under vårt tak förra året innan branden – de dog eller drog. Inte en geting har vi sett än så länge. Vet inte om jag ska tycka att det är bra eller dåligt. Det bär mig emot att googla getingar.

Det har varit mycket prat om  svedjenäva. Jag har hört och läst att fröet kräver 50-100 grader C för att groningen ska komma igång. Nu råkade jag se att även en mekanisk skada på fröskalet räcker för att hitta arten i tex markberedda områden på exempelvis hyggen. Lika intressant som sant och nu slipper jag huvudbry. Jag gissar att jag är ensam om att ha grubblat, om än en enda minut, på detta. Och vem är inte intresserad av att titta på en fin bild som Lotta Risberg har tagit på hur fröet ser ut?

Jag

Inte jag.

Hur går det med alla projekt efter skogsbranden. Ingen aning. Googlar. Här är några.

Den 12/12 fanns det att läsa att det givits klartecken för tre nya skogsbrandsprojekt. Projekten handlar om:

• hur branden påverkar människors identitet
• hur kolbalansen i svensk skog påverkas
• hur man kan identifiera högriskområden för skogsbrand —X

9,4 miljoner har man att röra sig med i dessa projekt

Den 16/6 fanns att läsa att Formas givit medel för forskning om effekter av fjolårets stora skogsbrand i Västmanland. Projekten handlar om:

• kvantifiering av risk för stora skogsbränder i framtiden—X
• Återhämtning och resiliens hos vegetation, markorganismer och ekosystemprocesser efter brand
• Organisation av frivilliga vid krishantering

Inom ekologin är resiliens ett mått på den hastighet med vilken ett ekosystem återgår till sitt föregående tillstånd efter att ha utsatts för en störning. Vi har uppenbarligen klarat oss fram till nu att inte ha koll på det. Eller så finns det tonvis skrivet om det redan.

12,5 miljoner kronorhar man att röra sig med

 —X Båda i Alnarp. Om det nu är två olika projekt?

Det är säkert väl investerade pengar. Välinvesterade.

Jag tänker på mitt rekord på kast med liten boll – 18 meter. Jag tänker på pengar. Jag tänker på sjön.

🙂

Finns det skogsägare som var hårt belånade och där skogen brann upp? Och vad händer när de får ersättning för skogen? Går de pengarna direkt in på långivarens konto? Vill inte tänka på följderna av det. Här skulle ett litet projekt sitta fint. Kalla det PROJEKT PÅ RIKTIGT.

DET projektet kommer i alla fall garanterat resultera i något bra för någon.

Puck…pucko…pucklade.

Börjar med pucko. Någon borde filma mig när jag ska klippa liten vingbit på de nyparade drottningarna. Vilken fars. Inte så att det slängs i dörrar och så. Nej, för de är nogsamt stängda. Släppte ut drottningen på en vaxkaka och skulle fånga henne där. Lättare sagt än gjort. Hon flög. Skulle jag också ha gjort om en jättehand med två jättefingrar nöp efter mig. Ja, en sista flygtur var hon väl värd. Sedan satte hon sig i fönstret. Där stod jag och siktade med saxen en stund. Sen är det det här med progressiva glas också. Jamen, till slut sträckte hon  upp vingarna – liksom en gest som “jag ger mig”. Klipp. Fånga med gula lilla buren. Fånga sällskapsbina. Lika med två drottningar. En gick beskedligt men raskt runt på en vaxkaka. Stanna e lyfte på vingen. Knips. Fång, fång.

Hur går det med mitt pucklande samhälle? De drog inte upp en egen drottning även om de hade möjligheten. De hade ihjäl allt som hade med drottningar att göra. Men häromdagen stoppade jag ner en Q-cell från årets bästa samhälle. Med tandpetare. Japp, det bästa sätter jag i puckelsamhället. Hum! De har fått nya pigga bin i omgångar och nu har hon kläckts. Idag såg jag henne traska runt där. Det såg bra ut, men jag ropar i vanlig ordning inte hej.

HEJ!

😉