Igår städade vi i torpet. Nu ska man ju inte överdriva det där med städning, för vi ska känna att allt är sig likt när vi nu flyttar hem igen. ;-). Ja, för idag flyttar vi hem. Vi kanske inte får med alla grejor idag, men vi ska sova där. Najs.

Mitt mission idag är att få in all honung och sedan ta mig till Stentorpet, där de ställer upp med sin slunga. Hyggloburro!

Allt blir lite krångligare när man inte har grejor, men även att inte ha utrymmen för att ställa grejorna som man faktiskt har. Jaja, det löser sig. Det är så. Allt löser sig.

Idag har jag sett ett röveri. Ja, det var väl någon klantskalle till biodlare som lämnat en glipa öppen, så bina kunde ta sig in i de tre skattade lådorna som stod i en egen stapel med noggrant tejpade bitömmarbottnar. Big mistake. Jag ska ta ett snack med klantskallen i fråga. Det var inte Chrille kan jag upplysa om. Ja, och då återstår klanten jag och som straff får jag skatta samma honung en gång till. Det kan jag ha.

Min mamma och pappa var noga med att lära mig och min bror skillnaden på mitt och ditt. I det här fallet så känner jag att jag inte lever upp till det. Bina tog tillbaka det som är/var deras.

Och imorgon tar jag tillbaka det som inte är mitt, igen. Det beror förstås lite på var de har stoppat honungen. Har de satt den i andra lådan blir jag utan. Jaja, är huvudet dumt får plånboken lida.

Det var inte soprent men från tunga till lätta lådor. De var som galna. De sliter upp täckvaxet som sitter för honungen och sen slurpar de frenetiskt. Faktiskt lite intressant att se, nu när det ändå hände. Satte för flustren på båda samhällena så de hade lättare att vakta sina samhällen. Fast att jag satte för så det inte fanns några glipor fortsatte bina flockas runt lådorna. Vid minsta springa, även där de inte kunde komma in, borrade de in sina huvuden för att försöka ta sig in. När jag kom tillbaka senare var det lugna gatan igen.

Ikväll kom en bonde förbi här och snackade lite. Ja, det var inte oss han ville ha fatt på utan våra hyresvärdar, men vi pratade en god stund ändå. Lustigt, en Börje som haft sina bin i skogen runt oss under många år och som slutade några år före det att vi skaffade bin, hade haft bin på den här mannens dåvarande jordgubbsodlingar. Det var intressant för han berättade om hur de gjort mätningar på jordgubbarnas storlek från samhället och bortåt. De närmaste var stora och sen blev det mindre och mindre. Undrar hur långt ifrån det gav verkan med bin.