När jag stod på marknad på Hantverkshelgen i Västerfärnebo hade jag en jättetrevlig kund. Nej, jag hade en hel hop med jättetrevliga kunder. Men just den här trevliga kunden var tjejen som har skrivit ihop en story om våra bin på Länsstyrelsen Västmanlands facebooksida.

Jag har inte facebook och kan inte kommentera på sidan. Men, det är roligt att läsa kommentarerna och jag diggar extra mycket tjejen som säger att vi har VÄRLDENS GODASTE HONUNG. <3 Vilka välutvecklade smaklökar hon har.

🙂

Angående att ha ett facebookkonto eller inte, så har jag kommit så långt, att jag funderar på att ha ett för mitt företag KEMPES SKOGSBOD. Får se när allt lugnar ner sig.

Igår kom det ett brev från polismyndigheten i Västmanland och jag blev alldeles skräckslagen. Kan man bli skräckslagen, så är det bara att bli det. Hela tiden. Friskt?

Adrenalinpåslag utan fysisk aktivitet. Tror inte att det är hälsokost för kroppen.

Sen kan man undra med all rätt. Anser jag mig vara kriminell och borde bli skräckslagen? Svar: Nej.

Jag kom på, innan jag öppnat brevet, att jag fått blanketter att fylla i för ett nytt körkort. Nej, nej, nej. När var det mitt körkort skulle gå ut? Var har jag gjort av blanketterna? Jag minns att jag hade dem, när vi var evakuerade, men var hamnade de sen? Leta, leta, leta. Hittar det inte. Var är körkortet? I börsen.

Var är börsen? Var har jag gjort av börsen? Måste kolla vad det står för datum på körkortet. Leta, leta, leta.

En klassiker för min dotter när jag letar efter något är: “Ska du inte ringa efter den?”

Kul! Jättekul. Morr.

Visst, det händer några gånger om dagen, ibland, att jag får ringa till min mobil från andra telefonen. Men den är ju så liten och finurlig på att hitta gömställen. Inget konstigt med det.

Ut i mörkret. In i bilen. Puh. Där låg börsen. In i huset. Öppna börsen. Puh där låg körkortet. Vilket datum? Nej, nej, nej. CHRILLEEEEE, jag får inte köra bil. Körkortet har gått ut.

In på en hemsida och beställa nya papper. Funkade bra. Det kändes som att jag inte var först på planeten i det ärendet. Väl fungerande hemsida. Ringde dessutom  för att kontrollera vad som händer nu. Mannen jag pratade med fick ner pulsen på mig. Det är luuugnt.

Ja, och så hade jag oroat mig i onödan. Än en gång.  Jag får köra bil. Ett tag till.

Men nu var det inte körkortet brevet handlade om.  Det var ett brev som skickats ut till alla som äger fastighet i eller intill skadeområdet för DEN skogsbranden. Polis och åklagare bedriver en förundersökning gällande brottet allmänfarlig vårdslöshet. Om vi är aktuella som målsägande ska vi fylla i bifogad blankett. Syftet är att kunna fastställa antalet målsägande samt skadans omfattning. Vi ska dessutom ange om skadeståndsanspråk finns.

Surfade runt lite på brottsoffermyndighetens hemsida. Blev inte klokare. Jag vet vad ni tänker!!

🙁

😉

Skadeståndsanspråk finns. Har vi skadeståndsanspråk, men inte kan precisera dessa, är det ett alternativ att skriva det. Ja, då får man väl precisera sig om det skulle bli aktuellt med skadestånd. Kanske. Eller så…

Apropå ut i mörkret. In i bilen.

Idag siktades en varg ca 150 meter från vårt hus. Det var vi som siktade den.

SKRÄCKSLAGEN

Mailade några som jag vet har hund och vill ha varginfo. Ville skriva under med rödluvan, men de två bredvid mig tyckte inte att det var passande.

Hädanefter ska jag kolla på mamma hela vägen in i husvagnen. Och ser jag ett par gula ögon i mörket så …

CHRILLEEEE!!!!

Åh, tänk om inte Chrille är hemma.

Då ligger saxen och stenarna och nålen och tråden framme.

Hälsningar/ Rödluvan

Vi som bor/har fritidshus här i Gärsjötorp har haft lite funderingar kring skogsmarken och sjön efter skogsbranden. Vår granne skrev ihop ett antal frågor och Länsstyrelsen i Västmanland har besvarat dem.

Frågor om sjön:

Eftersom skogen runt omkring sjön till största del är totalt sönderbrunnen så undrar jag vad detta innebär för sjön?

Vi har inte sett hur strandzonen ser ut runt sjön, men troligen kommer det avbrända vegetationstäcket göra att vi får en erosion från markerna runt. Sjön kommer nog att grumlas, men den effekten blir nog störst i början. Sjön kommer påverkas vattenkemiskt.

2.       Kommer det bli väldigt surt?

Gärsjön kommer påverkas, men hur stor effekten blir vet vi inte. Gärsjön var ganska sur redan innan branden så det finns risk att den kommer att vara rejält sur under en period. Försurrningseffekten beror på att svavel frigörs från svavelföreningar i växtligheten som brunnit. Detta ger upphov till bildning av svavelsyra i mark. Men på sikt kanske magnesium och kalcium från askorna ge en basisk effekt som neutraliserar. Det är inte otänkbart att effekten på sikt istället blir positiv, dvs Gärsjön blir mindre sur.

3.       Kommer sjön att behöva kalkas?

Nej, troligen inte. Sjön har inte kalkats tidigare och är inte heller lämplig att kalka pga att den har ganska kort omsättningstid. Eftersom vi inte vet hur den kommer påverkas riktigt är det dessutom omöjligt att beräkna rätt kalkdos.

4.       Hur påverkas växtligheten i sjön?

Förmodligen finns mest ganska försurningstålig växtlighet i sjön, men vi vet inte hur den kommer påverkas.

5.       Hur påverkas fiskarna?

Vad vi vet finns bara abborre och gädda i sjön. De är ganska försurningståliga. Rom och yngel är känsligare än vuxna individer så om det blir en försurningseffekt kommer reproduktionen gå dåligt under något/några år, men bestånden kommer troligen att återhämta sig. Mörten är försvunnen sen tidigare.

6.       Hur påverkas alla groddjur i och kring sjön?

Groddjur är känsliga. Troligen är Gärsjön tillräckligt sur redan för grodor inte ska reproducera sig något vidare i den (och dessutom rovfisk). Men det finns ju gott om våtmarker runt om och partier där branden inte varit så kraftig. Många grodor har förmodligen sökt skydd i våtmarkspartier med utströmmande grundvatten.

((Det här är blogginnehavarens kommentar. Grodor har reproducerat sig  i sjön i alla år vi har haft torpet. I alla fall en sort.))

((Det här är vår grannes kommentar efter detta inlägg:  “Inte bara en sorts groddjur utan tre sorter har förökat sig rikligt i/vid sjön varje vår sedan vi köpte stället 2001. Det rör sig om ”vanliga” bruna grodor, ”snabbgrodor”(ljusbruna med 2 längsgående mörkare streck på sidorna och som hoppar iväg blixtsnabbt med långa hopp)samt paddor (som majestätiskt går fram i lugnt gemak). Hoppas verkligen att inte dessa försvinner!”))

7.       Kan vi bada i vattnet?

Jag tror det, men jag skulle avvakta innan vi ser hur läget ser ut till nästa sommar.

8.       Kan vi vattna växter med vattnet?

Här är jag ingen expert, men det beror nog på växterna. Matjordar brukar ju vara ganska kalkrika och buffrade mot försurning, men tåligheten kan nog skilja sig betydligt åt mellan olika växter om det skulle visa sig att Gärsjön blir väldigt sur.

9.       Har ni fått in andra frågor som jag kan ha glädje av att få svar på gällande sjöar i brandområdet?

Vi har fått lite liknande frågor om vattenkvalitet och brunnsvatten. Om ni har en egen brunn skulle jag hålla koll på färg och smak och försöka få en analys av vattnet till våren. Än har det varit för torrt för att grundvattnet ska bli påverkat, men om det blir en blöt vår kanske.

Frågor om skogsmarken:

1.       Har hört att en del av området kommer bli naturreservat, stämmer det?

– Ja det stämmer. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket arbetar med att reda ut förutsättningarna för en framtida reservatsbildning. I arbetet har naturvärden, markägarnas intressen och resurser för att ekonomiskt ersätta markägare spelat en avgörande roll för hur en framtida reservatsbildning i området ska se ut. Länsstyrelsen har sammanfattat de prioriteringar som styr arbetet i ett nyligen upprättat inriktningsbeslut. Läs mer om inriktningsbeslutet:http://www.lansstyrelsen.se/vastmanland/Sv/nyheter/2014/Pages/naturreservat-i-brandomradet.aspx

2.       Jag förutsätter att de stora träd som fällts för att säkra vägarna kommer att tas bort (Det ser förskräckligt ut som det är just nu! Det räcker för oss att behöva se allt som är sönderbränt!)Vem tar bort dem och när?

– Skogsägarna kommer att ta bort de träden som har fällt och det kommer ske så snabbt som möjligt. Det är en prioritet.

3.       Kommer vägkanterna att hållas efter även om det blir naturreservat eller kommer vi bli totalt  ”invuxna” med ännu trängre vägar än i nuläget?

– Länsstyrelsens ambitioner vad gäller vägstandard regleras i normalfallet av om vägen är öppen för allmänheten eller inte. Hur vi kommer att hantera denna fråga kommer vi att veta mer om när det blir tydligare hur reservatet kommer att se ut och vilka vägar som ska tillgängligöras för allmänheten.

4.       Tar man hänsyn till oss som bor i naturreservatsområde så till vida att man håller efter skogen närmast våra tomter så att vi inte riskerar att träd faller över oss/in på våra tomter?

– Den situationen måste hanteras och det brukar i första hand ske genom att det i besluten om naturreservat medges möjligheter för reservatsförvaltaren att ta ner farliga träd i anslutning till bebyggelse m.m. eller motsvarande. Därefter får man hantera situationerna som uppstår från fall till fall.

5.       Hur får vi besked om när vi tryggt kan våga gå ut i icke nedbrunna resp nedbrunna skogsområden?

– Det kan dröja flera månader innan allmänheten får tillträda marken. Det är beroende på väderförhållanden. Vi hoppas på mycket regn och storm som kan fälla träden och vatten som kan släcka bränderna som finns nere i myrarna. Vi kommer att kommunicera på Länsstyrelsens webbplats samt andra kommunikationskanaler.

Det händer grejer här. Bergvik, eller ska jag säga Korsnäs/Billerud, är här och avverkar. De ringde en dag och kunde komma nästa dag. Då tackar man inte nej. Då tackade vi jaaa.

Det betyder mycket för synintrycket, att slippa det brunbrända och svarta. Inte behöva ha träd liggande kors och tvärs. Skönt med en skogsägare/förvaltare som visar sådan medkänsla. Jag hoppas verkligen att alla andra, som känner som vi, blir hjälpta på samma sätt. Tack BERGVIK-KORSNÄS-BILLERUD. Tack särskilt till en person. Och till en till, på Länsstyrelsen.

Det blev superfint mitt emot den nyanlagda gräsmattan efter att Bergviks skördarkille hade varit där jobbat. Exakt så här superfint blev det. Vill nämna, så att ingen annan behöver skämmas, att bilder i det här inlägget har jag tagit.

Nu har samme redige påuppdragavBergvikkille fixat “hela” vår skog. Det var så bra när man bara såg de främsta träden. Då inbillade vi oss att vi hade lite, aber doch, lite skog. Nu ser vi vad vi inbillade oss att vi hade och även vad vi inte längre har. Man lär ju fejsa verkligheten. Väx upp Susanne!

Japp, säger jag då. I samma takt, som det kommer att växa upp på den avverkade marken. Skönt att ha gott om tid på sig.

Alltså vi köpte skogen för att vi skulle ha ved att elda med tills vi kolar vippen.  Har vi det fortfarande? Hmm.

Så här såg det ut efter branden men före avverkningen. Ungefär.

Sedan såg det ut så här.

Och, nu är det så här.

Vi gläds åt att vi kommer att ha mer kvällssol  alla härliga sommarkvällar vi har framför oss. Vi har pratat i alla år om att kapa grantopparna i fallande linje i solnedgångens riktning. Nu skötte det sig själv. Ja, och vi slipper att bli stämda för en fallande linje. Bella, liksom jag, vill bo mitt i skogen. Men, det går inte att plocka ner månen heller.

Somlig i vår familj, den har skägg, tror att vi har en liten Svedjenäva på bild. Lägger ut den här så får vi se o.m någon protesterar. Själv säger jag att det är en typisk Midsommarblomster och klarar av att bli hånad. Bladen är på tok för någonting, för att vara Svedjenäva. Hoppas att jag har fel och att Skäggis har rätt.

Sedan har vi en liten gul någotingannat på bild. Vi lägger ut bilden  och väntar på att någon talar om att det är något alldeles fantastiskt. Vanligt. 🙁

Jo, och den här lilla gynnaren har också poppat upp. Vad är detta?

Den efemära floran är de växter som enbart kommer att finnas under en kort tid efter branden, i det här fallet. Är det någon som har någon bra sida på nätet att rekommendera?  En sida där man inte bara hänvisar till Brandnäva och Svedjenäva. Det måste väl finnas fler växter. Eller? Har inte haft tid att leta.

Vi har som mål att åka till Tyresta, men vi har inte kommit så långt än. Samtidigt är det spännande att ta en dag i taget och inte veta något annat än det som händer nu, nu och nu.

Såg och hörde Uddholm idag. Ja, alla andra har väl sett det förut. Men, det var första gången för mig. Vilken människa!!! Jag avgudar det jag ser och sett och hör och hört.

Han har gett CIVILKURAGE ett ansikte.

Tycker jag.

Denna människa inger hopp.

Vem är du?

Vem är jag?

Gröna kläder. Militärkläder. Militärberedskap. Beredskap. Redskap för att ha beredskap. Om det händer något i Sverige som drabbar en stor stad, ett stort område eller hela Sverige. Vad har vi för beredskap? Har vi någon beredskap? Kommer vi ens att kunna kommunicera?

Ja, jag har ingen aning. Ska nog läsa på lite.

Vi var på ett skogsmöte i veckan. Det pratades skog. Inte helt överraskande. Tre år kan det ta innan “allt” är klart med skogsbrandsdrabbade skogen i helhet. Ja, det kan väl ta både mer och mindre men…

Vi var på ett annat möte om hur man ska bete sig i skogen som brunnit, om man ska vara i skogen. Efter mötet kände jag precis som innan mötet, att man ska inte vara i skogen. Punkt. Inte sådana som jag i alla fall. Och eftersom jag är diktatorn i familjen, så bestämmer jag att det gäller även min man. Och naturligtvis barnen, men det behövde jag väl inte skriva. Mormor och katterna gör som de vill. 🙂

Maken frågade i morse om han kunde somna om istället för att stiga upp. Skälet han angav var att han knappt hade kunnat sova i natt. Jag sa nej. Han somnade om. Jag tror vi ska ta och prova lite demokrati istället. Ska pappa stiga upp?

I fredags var det ytterligare ett möte i Västerfärnebo, där den som hade frågor till  kommunen, länsstyrelsen, räddningstjänsten och polisen (var det en myndighet till?)  angående skogsbranden kunde få dessa besvarade.

Personligen hade jag redan ställt frågor och yppat min åsikt till “rätt” personer, sånär som på en fråga.

När på måndagen kände räddningstjänstens ledning “shithurihelveteskadethärgå”?

En man som hade ett bättre sätt att uttrycka sig på ställde frågan.

Rätt tidigt på måndagen var ett svar.

Det betyder något för mig.

Rätt tidigt på måndagen.

Nu ska jag visa något kul.

Fint va!! Det känns så bra att ha fått bort det svarta otäcka som påminner och att det istället har blivit så grönt och skönt. Tack Länsförsäkringar!  🙂

Fredag är en härlig dag. Fredag är som våren i kort perspektiv. Den härliga våren, när man har den underbara sommaren framför sig. Och söndagen är slutet på hösten. Skön, men ändå en suck, för det dröjer så länge innan det blir vår och börjar spira och kvittra.

Idag ska vi få besked. Igen. Av Länsförsäkringar. Spänningen är olidlig. Mer för vissa än andra. Sömnen är alltid dålig för Chrille och det har blivit sämre nu. Chrille har så ont i axlar och nacke att det är svårt att hålla upp huvudet ibland. Han är otroligt tapper måste jag säga. Det är inte många som märker att han har ont. Tror jag. Jag skulle aldrig sköta smärta på det sättet som han gör. Alla skulle få veta om jag hade ont. En sådan otäcking är jag. Tror jag.

Igår fick vi besked om skojsigheterna som är på gång. Och dessutom gick det upp ett Liljeholmens vem det var som ringde mig i förrgår. Då var det inte bara en tjej med glad och trevlig röst. Det är en glad och trevlig tjej. Eller dam skulle jag nog hellre säga. She gott style, she got class. Och nu går jag över till språket vi brukar här i Sverige och tillägger att jag tror hon har det mesta den kvinnan. I alla fall om allt stämmer som jag har hört.

Hur som helst så ringde ordföranden i föreningen Naturbrukarna upp oss. Föreningen  har alltså samlat in pengar i samband med branden och just vi har blivit utvalda att få glädje av dessa. Vi kan lugnt säga att det var en superöverraskning som han hade att delge oss. Vi ska få åka till Loka Brunn. Hela familjen. Med övernattning och middag och bad. Chrille kom och berättade med ett härligt leende, efter att han hade fått beskedet. Det här ser vi fram emot mycket behöver jag väl inte säga. 🙂 🙂 🙂 🙂 Tack till Naturbrukarna, alla som skänkt pengar och till de som föreslog just oss som mottagare!

En grävkille, ja, han är enmassaannatkille också, har varit här och tagit undan efter nedbrunna byggnaden. Vi slappnade av lite extra, när vi förstod vem det var som skulle gräva. Det är lätt att det blir fel när man önskar något, men inte i det här fallet. Och så här ser det ut nu. Fint va?! Nästa steg är att de lägger på jord och sedan rullar ut gräsmatta.

Foto: Christer Kempe (Jag skrev Christer Persson först och min man Christer Kempe blev upprörd.)

För tillfället är grävarkillen borta och gräver hos våra kära grannar.

Igår hade vi våra fd hyresvärdar på middag. Vilka människor! Lika trevliga och roliga som snälla. En sällsynt sort. De borde klonas. Tänk att flytta till icke vinterbonad timmerstuga, för att lämna sitt varma ombonade hem till någon annan. Jag vet att jag tjatar om det. Men, om vi säger så här. Det börjar bli kallt i timmerstugan nu. Hur skulle det blivit till vintern? Fniss. Vi hade bott i stora huset hela högen. Tänk själva, när de hade kommit och satt sina rimfrostiga små näsor mot rutan, gluttade in på oss som satt och hade det varm och skönt.

Detta får mig att minnas de första åren i torpet. Vi åkte dit varje helg mer eller mindre.  Det var svinkallt när vi kom dit på fredagen. Vi hadeJeppes rum som tv-rum då och det ångade ur munnen på oss när vi pratade. Där satt vi och huttrade, åt pizza och Chrille ansökte om dispens för att få ta en whiskey. Det var nämligen uppgörelsen när jag var gravid. Han var jäddrigt kass på att fylla i ansökningarna vill jag minnas. Det blev mer hundögon och en försynt undran. Fick han någon whiskey? 😉

Håll tummarna för positiva besked idag!

Det är så vackert med älvorna som dansar över sjön i morgonsolen. Tyst och stilla. Bara fåglarnas kvitter hörs. Härligt!

Den härliga tystnaden avbryts av en inte så vacker stämma, som sjunger “the answer my friend is blowing in the wind”, för att skrämma bort vildsvinen när bina ska få socker en bit bort. Men det är ingen som lider av. Mer än jag. Och vildsvinen som flyr för livet.

Inga besked än från något håll.

Idag  kommer firman som ska ta bort bibodsresterna och fixa runt omrking där hustet stod.

Igår köpte vi lite verktyg, asfaboard och virke på Hedins i Fagersta. Virket har blivit ett par sågbockar. De ska hjälpa till när asfaboarden ska sågas till. För den som tycker att det är underligt att vi handlar på Hedins, med tanke på vad jag skrivit om farbror själv, kan jag säga så här: Hedins i Fagersta har underbar personal. Chrille har fått mycket hjälp där på alla sätt och vis. Så… en gång fick de sälja virket till ett hus och verktyg två gånger. 🙂

När jag vaknade i morse låg Busan tätt intill på rygg med täcket över magen och framtassarna rätt upp i luften. Det var bara nattlinnet som saknades.

Bilen är på lagning. Hade ett akvarium i vänstra lampan, eller där lampan sitter alltså, typ lamphuset. Intresseklubben antecknar.

Nu ska jag göra en beställning från Töreboda. Valde mellan att åka till Sigtuna och shoppa eller beställa. Det blir billigare att beställa från Biredskapsfabriken i Töreboda, trots fraktkostnaden. Synd, för det hade varit roligt att spana in Sigtunastället.

Nässlorna kommer upp med nya skott och backsippan blommar. Är det vår?

Nej, det är sommar. Fast det går barnen inte med på. De säger att det är höst. Men höst blir det när den ögonblickliga händelsen höstdagjämningen infaller, i alla fall i astronomisk mening. Och jag intar en astronomisk hållning i den frågan. I år sker höstdagjämningen den 23/9 kl 02.29. Notera.

Vissa saker känns bättre att känna till än andra. 🙂

Bina har slurpat socker som aldrig annars. Några samhällen har ytterligare en foderballong kvar att få. Så här tidigt har de aldrig blivit klara med vinterfodret. Å andra sidan blev det inget ljungdrag i år. Av känt skäl.

Vi funderar mycket på var vi kan ha våra bin framöver. Av känt skäl.

Bild på känt skäl.

Flera av ungarnas kompisars pappor har erbjudit sin skogsmark och även förmedlat kontakt till annan skogsägare. För någon dag sedan var det en snäll tjej som sa att hon visste ett ställe där vi kunde ha bin. Igår träffade vi en kille som erbjöd lokaler att vara i om vi behöver det. Toppen!

Jag blir varm i hjärtat. Vi omges av snälla och hjälpsamma människor.

Chrille ringde Vattenfall och hörde efter vad de hade kommit fram till angående ersättning för elavbrottet. Vi önskar ersättning från 19/8, vilket var samma dag som vårt hus klassades som att vi kunde bo där, till den 27/8. De hade tänkt sig något annat. Vi får väl se hur det blir. Vi vill aboslut inte att Vattenfall ska behöva säga upp personal eller ännu värre gå i konkurs för att de betalar ut ersättning till oss. Nej, nej. Då avstår vi hellre.

Idag ringde en tjej med glad och trevlig röst från LRF. Vår mobiltäckning lämnar mycket i övrigt att önska. Ofta får jag gissa mig till vad som sägs. Telefonen skärpte till sig och jag uppfattade att hon hade ett positivt budskap till oss. Bara det blir vi alldeles glada över. En kille kommer ringa och berätta exakt vad det är som ska hända. Ja, vi kommer få vara med om något skojigt. Visst låter det spännande! Nu sitter jag här och ler för mig själv. Hummelihum. Ååå, vad jag är nyfiken.

En rolig sak till. Chrille åkte och hämtade de 12 huvarna som Johans Plåt & Entreprenad har gjort. Spana in snyggisarna! Ja, jag blir glad av att titta på dem.

Blev du också glad ?  😉

Observera hur fint taket är gjort.  Nu ska det bara petas i asfaboard. Det här hoppas jag ska hjälpa till att göra övervintringen bättre för bina.

Håller på och luskar om hur det fungerar med ersättningsfond vid ersättning från försäkringsbolag efter brand. Det roar jag mig med samtidigt som jag gör mina listor. Jag har ställt de första frågorna till Skatteverket.  Ska maila några frågor till den superbraiga supporten på Björn Lundén Information också. De har räddat mig förut, och jag är säker på att de kommer göra det igen. Jag tjänar verkligen in på gungorna vad jag förlorar på karusellen. Hoppas de känner likadant. Så att säga.

Imorgon ska vi få ett par besked från Länsförsäkringar och Bergvik.

Sov gott!

Superviktigt meddelande: Eken har ljusgröna skott på några ställen. Vilken ek? Den viktigaste!

Nu har vi hämtat hem all honung och den senaste leveransen av glasburkar från Broddbo. Alla som vill köpa honung är välkomna till oss här i Gärsjötorp. Honungen har inte gått ihop än, med den är som nyttigast nu så… Andra huset är vårt. Ja och sen får ni vända, för det är återvändsgränd vid oss. Jag funderar på att stoppa alla bilar som kör förbi här och fråga hur många honungsburkar som önskas. 🙂 Ja, för med tanke på att den här skylten så…

P1 ringde nyss på mobilen. De pratade med Chrille. Jag uppfattade det som att de vill göra ett “efterbrandenreportage”. Det fungerar säkert för vissa, men inte för oss. Av den enkla anledningen att vi inte känner att det är efter branden än. Vi är mitt i. Mitt i kaoset av att inget veta när det gäller försäkringsfrågor och annat.

När vi har fått de svar vi behöver ha, för att veta var vi står, då har vi eventuellt något att berätta.

Människor frågar hur det är. Jo, det är bra. Vi lever ju, säger vi. Typ. Ja, det gör vi. Finns ingen tvekan om det. Det känns i mellangärdet om inte annat. Har sagt det förut, men det gör det inte mindre sant. Det kommer och går. Svidet i magen. Så fort Länsförsäkringar ringer, till exempel, suger det till. Det är inte bara i mossen det pyr. En oro ligger och pyr. Jag läser Chrilles kroppsspråk. lyssnar efter nyanser i hans röst. Kommer det ett dåligt besked om något, när någon ringer. För någon ringer. Hela tiden. Jag synar honom. Har han ont, är han ledsen, är han glad? Min gubbe. Din son. Din bror. Din svärson. Din vän. Barnens pappa. Min gubbe.

Vi vill att bygget ska komma igång så fort som möjligt. Ju snabbare allt blir klart, desto snabbare kommer jag igång med att fixa allt material bina behöver till våren. Det är inte bara att köpa och så vips är det klart. Det ska linoljas, grundoljas, målas två gånger,torka och härda. Ramarna ska sedan spikas och trådas. Jag har bråttom. Jag vill bara komma ifatt, komma i fas. De ramar och lådor jag skulle gjort nu var egentligen till de samhällen vi skulle utöka med nästa år. Det gäller inte längre.  Alla vet inte hur det är att ha bråttom i en bilkö. O nu menar jag inte Salabilkö. 🙂

Det är lite moment 22. Helst hade jag velat köpa material bums, för att påbörja oljning och målning. Men jag vill veta först vad ersättningen blir för allt i företaget. Och då måste jag bli klar med listorna. Det kan bli så att vi inte har råd att fortsätta.

Värsta scenariot vid dåliga besked vill vi inte tänka på ens. Då blir det allsång med Petra…”händerna upp i luften, vi ska bli fulla, livet är meningslöst, vem bryr sig…”

Fast, jag litar på Länsförsäkringskillen med ärliga blåblåa ögon.

I morse blev vi enormt lättade när vi hörde att Länsstyrelsen säger nej till att göra ett jättelikt naturreservat av de brandhärjade skogarna. Som jag hade fått det förklarat för mig hade det annars kunnat bli så att vi hade fått erbjudande om ersättningsmark, MEN att vi skulle få betala för den. WHAT? Är det möjligt att det skulle kunna gå till så? Jag känner att “meränlovligtgalenhornen” börjar klia när jag hör det. Hur som helst så kommer Länsstyrelsens slutgiltiga beslut i slutet av året.

Den där containern som vi har fått låna för att ha som ställföreträdande bibod in total går inte att stänga inifrån. Det går inte ens att dra igen dörren. Varför? Jo den där viktiga mojängen, som gör det hela möjligt, saknas. Det finns alltså inget handtag på insidan. Praktiskt? Nej vars.

Chrille föreslog att han kan stänga efter mig och om jag bara knackar sedan, så släpper han ut mig. Det finns inga problem, det finns bara lösningar. Vissa bättre andra sämre.

Han brukar knata runt med hörselkåpor vill jag gärna förtydliga ett eventuellt tankescenario med.

Men usch. Idag kom jag på vad som har brunnit upp. Alla ungarnas barnböcker, även de från när jag var liten och som jag har läst och läst och läst för ungarna och som jag med viss förhoppning hade tänkt läsa för barnbarnen en dag.

I somras köpte jag hinkar på AB Leve Plastprodukter. Sedan dess har jag väntat på fakturan. Det kom aldrig någon. Häromdagen kom det ett mail. Det var ett kort mail med ett skönt innehåll. Mannen, tillika ägaren av AB Leve Plastprodukter, skrev att de bestämt sig för att efterskänka hinkarna efter att ha läst om branden på vår hemsida.

I vanlig ordning trillade tårarna. Mest för att han satte ord på känslan vi hade, när vi lämnade torpet för branden. Han hade känt efter. Dessutom var det superbussigt att skänka hinkarna!

Idag när jag tittade i min spåkula såg jag att det sista samhället, som vi undrat över, lever. Bin flög runt . Kuplock och plastlåda hade smält av värmen från branden. Den äggläggande drottningen knallade runt bland öppet och täckt yngel. Det är knappt att man kan tro på det. Bivaxet i en ram var deformerat av hetta. Hur är det egentligen? Flyr någonsin bina? Eller stannar de kvar och brinner inne? Kristallkulan fungerar inte alltid.

Nej, nu ska vi ta oss ett glas. Ett glas av Stentorpets mumsiga äpplen på flaska. Det är så otroligt gott och vi njuuuuuter så tårna krullar sig. Mmmm. Vi sänder många tacksamhetens tankar till Stentorpetborna.

Det här var en gång för längesedan. Mamma och moster visste om min faiblesse för Kockumsgrejor, så de tog med mig på en hemlig tur. Vi hamnade någonstans, gissningsvis, i Småland. Ja, det är så illa som det låter. Vi minns inte var vi var, och jag visste det förmodligen inte då heller. Vi kom till en plats där de hade gigantiska lador med gamla grejor. Och det mest fantastiska, ett stooort rum med bara Kockums. Jag minns fortfarande känslan när jag kom in i rummet. Ögonpoesi. Lite vrickat, men så var det. Där blev jag med Kockumskanna för 700 kronor. Jag höll i den där kannan hela vägen hem. Vrickat var ordet, sa Bull.

När min moster gick bort fick jag hennes stora fina gamla plåtkakburkar med vackra mönster. Bytte raskt ut Kockumsgrejorna mot burkarna. Eftersom vi inte har förrådsplats inne, mer än till sådant som absolut måste vara inne, hamnade det i biboden som brann ner.

Bella hör.

Bella söker.

Bella finner kanna.

Jag pratar om min mormors servis.

Bella söker.

Bella finner.

Jag pratar om Pyro.

Bella söker.

Bella finner.

Vi pratar om den välkomnande björken vid infarten, där all vätska eliminerats från de numera skrynkliga och felfärgade löven. Kommer den att överleva. Kommer den att dö?

Vi önskar så att den får klara sig.

Bella går raka vägen.

Till vattenslangen.

Bella vattnar.

Björken.

🙂

Läste aldrig Max-böckerna för våra barn.

Jag ska också kika ner i askhögen. Allt man hittar som man inte minns gör det värt att gå där. Minns – mindes – har ??? Vad heter det. Vi har mints. Nä, nu blir det språkrådet. Joho, det var rätt.  Har mints.

Snubben som ska ta bort skräpet kom förbi idag. Nästa vecka trodde han att han skulle hinna. Gott.

Containermannen levererade en orange sak. Skickligt manövrerade han ner den och fixade till den i vågrätt läge. Chrille städade den. När det börjar närma sig slungning knäskurar jag mitt slungrum. Dammsuger tak, väggar och golv. Torkar allt. Det ska va rent. Sen kommer honungen in och då blir det kladdigt. Jag kommer tappa upp honungen inomhus. Bara lagring ute i den containern.

Var till Hedins och köpte ett hänglås idag. När jag betalat fråga tjejen i kassan om jag fick all honung såld på marknaden. Kul!

Ikväll var det skogsmöte i skolan. Vi informerades. Sen var det fika med macka och mingel. Vi kan ingenting om skog. Det märks. Killen bredvid mig ställde en fråga. Högt alltså, till de där framme. Han frågade vad man får för ersättning för ungskog i brösthöjd som är mindre än 10 cm tjock? Här har vi en som sägs sköta sin skog på bästa sätt och skogen är då redan röjd två gånger. Vad får han för det? Var det röjning, bortforsling, flispris och nyplantering? Jag hängde inte med riktigt och kan inte termerna, men jag förstod i alla fall att han inte var nöjd. Och jag förstår varför. All nedlagd tid, omkostnader, tid för tillväxt mm.

Men, det finns de som inte har sina bostadshus kvar så…

Ja, och Uddholm var där. En myskille med elefantminne. Han får mig att häpna och bli glad i hjärtat. Jag har ställt undan en honungsburk från eldhärden 2014, som ska vänta på honom, ifall att han en vacker dag stannar till här i Gärsjötorp för att säga hej eller vad grönt och fint det har blivit eller hur gick det med bisamhället i skogen eller jag ska bli biodlare har ni några bin över? Det finns fler varianter på hälsningsfras men jag hoppar det.

När vi träffade honom för första gången vid Ramnäs IP kände jag inte igen honom från tv. Jag trodde han var någon typ vem som helst från räddningstjänsten och vi stod väl där och pratade och lyssnade. Han var så påläst och så kunnig om vårt lilla Gärsjötorp och jag blev så glad att det äntligen var någon som visste och kunde något och hade besked. En sådan som han borde ha lite ansvar, tänkte jag med min lilla hjärna i mitt lilla huvud. Tack och lov sa jag inte det. Men vad sa jag? Babbelfia. Pinsamma, pinsamma jag. Men lite kul är det med facit i hand.